Matt 25:1-13 Vaka!
Natten väcks av ropet man väntat på: Brudgummen kommer! Festen
börjar! De tio till det yttre så lika flickorna söker sina facklor och gör sig
redo att ta emot brudgummen. Så lika de är – men ändå så olika. Fem
kom innanför, fem blev utanför.
Jesus liknelse om de fem förståndiga och fem oförståndiga jungfrurna
lämnade säkert ingen oberörd. Bilden av bröllopet var bekant. Det var
fest att få vara med. Det var en stor tragedi att lämnas utanför och dessutom
på grund av egen dårskap.
Liknelsen lämnar inte heller oss oberörda. Ibland kan man som textutläggare
känna att man bara skulle vilja låta texten stå som den är.
Budskapet kan inte sägas klarare: man kan bli utanför. Men något ska
vi säga. De gick alla ut för att möta brudgummen. Det är fint att få vara
med. Det är fint att få vara döpt och med i en kristen församling. Men
liknelsen säger dock klart: Det handlar inte bara om att vara med.
”De blev alla dåsiga och föll i sömn”. Det är i sig en skön mening.
Herren fordrar inga andliga armhävningar och det omöjliga av oss.
Fem var kloka och fem var oförståndiga. De dåraktiga hade gått ut bara
med den olja som råkade finnas i facklorna. Som att åka iväg på en
okänd båtfärd utan reservtank. De kloka tog oljekärl med sig. Oljan är
i Bibeln en symbol för Anden. De kloka säger med katekesens ord: ”Jag
tror att jag inte av mitt eget förnuft eller min egen kraft kan tro på Jesus
Kristus, min Herre, eller komma till honom; utan den helige Ande har
kallat, upplyst, helgat, behållit ...” De kloka vill ha Andens olja i hjärtats
kärl; de oförståndige vill skapa en egen tro och leva det kristna livet i
egen kraft. Och det bränslet räcker inte så långt.
”Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.” Javisst, tron delar vi med
varandra. Tron, den vill vi vittna om, men ändå – det går inte att leva
på och av andras tro. Här hjälper inte fädernas tro och traditioner hur
goda de än är. Brudgummens stämma är alltid personlig. ”Se, jag står vid
dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren ska jag gå
in till honom och äta med honom och han med mig.” (Upp 3:20)
Det heliga allvaret i de glädjerika bilderna om bröllop och fest kommer
vi inte undan. Om han, som gett sitt liv för oss förgäves måste
knacka på vår dörr så skall vi i vår tur en dag förgäves bulta på dörren
till himmelriket och tvingas höra: ”Jag känner er inte.”
Jesus ord om förberedelse och vaksamhet är uttryck för omsorg och kärlek
till oss var och en. Han vill inte att någon ska stå utanför. När är
vi då redo att möta tillvarons Herre? Svaret är lika enkelt som viktigt:
När du lever med honom idag. Lika självklart som den förlovade flickan
vill umgås med sin blivande brudgum. Frieriet är redan avklarat. Han
har bekräftat sin kärlek till dig och mig i sitt fullkomliga utgivande liv
och i sin död när han led för all vår sömnaktighet på syndens område.
Han, brudgummen förskjuter ingen som kommer till honom. ”Den som
kommer till mig honom kastar jag aldrig ut” intygar han.
Kom helige Ande med ditt ord
krossa det självsäkra hjärtat
väck det som sover
och trösta det som anfäktas
så att vi alla vakar och lever
nu som den stora dag då Jesus kommer
text ur Boris Salo, Andaktsbok