Jesus född i Betlehem
Lämpligt inför julen fick Kyrkpressens läsare av en respekterad historiker höra att julbudskapet av allt att döma saknar historisk förankring. Det är glädjande att en historiker lyfter fram Jesus personen, men några kommentarer till artikelns påståenden att berättelsen om Jesus födelse bara är en vacker berättelse kan vara på sin plats.
Sant är att uppgiften om att skattskrivningen hölls när ”Qvirinius var ståthållare i Syrien” har lett till frågetecken eftersom Qvirinius enligt romerska historieskrivare blev ståthållare 6 e Kr. Lukas använder dock ett allmänt ord för att styra. Qvirinius hade redan under Varus tid omkring 7 f Kr och senare haft politiska och militära uppdrag i området. Att på basen av Qviriniusnotisen avfärda hela julhändelsen är nog att dra förhastade slutsatser. Lukas noterar dessutom att det var den första skattskrivningen, så den skattskrivning som skedde efter Herodes död och som professor Harrison refererar till kan mycket väl ha varit den senare. Det fanns nämligen flera.
Det andra argumentet som nämns är antikens ointresse kring födelsedateringar. Mot den bakgrunden är det ju helt följdriktigt att evangelisten Lukas inte anger något datum, ingen månad, inte ens årstiden. Vi vet med andra ord inte när Jesus föddes. Lukas berättar däremot att Jesus födelse var unik, Messias var född av jungfru Maria. Han berättar om det som skedde och omständigheterna kring den utan att ange närmare datering. Harrison noterar också att bara män skattskrevs, och ifrågasätter därmed Marias resande till Betlehem. Men Maria var höggravid och utsatt för människor hån så är det inte svårt att tänka sig att Josef på ängelns uppmaning ville beskydda henne och barnet.
Det om de tre argument som framfördes i artikel. Om vi sedan ser på själva berättelsen så genomsyras den av trovärdighet. Lukas anger ju också i början av sin skildring att han skriver för att mottagaren Theofilos ska förstå tillförlitligheten i budskapet och att han gjort grundlig efterforskning.
Berättelsen är trots att Lukas själv inte var jude förankrad i judiska seder, tänkesätt och traditioner. Det gäller framförallt de första kapitlena, julevangeliet inkluderat. Händelsen är långtifrån influerad av hellenistiskt tänkande och dess gudasagor. Notisen om att man skulle resa till sin hemstad är bekant också från andra skattskrivningar. Men framför allt, vad hade Lukas för glädje att skriva om jungfrun som väntade sitt barn medveten om att saken skulle utsättas för hån och smädelse? Och varför låter han herdar vara de första vittnena, de som inte ens hade rätt att vittna i en domstol? Och varför låta Messias födas i en omgivning full av smuts, spillning och damm? Om man diktar ihop en historia är man mån om att göra en version som folk kan ta emot. Och framförallt. Hur vågar han skriva att den nyfödde är fredsfursten. Frälsaren och Herren och att budskapet om honom är ett evangelium? Lukas skriver ju detta med risk för sitt liv. Det var ju kejsaren som gjorde anspråk på de titlarna och som såg sina epistlar som evangelier. Den naturligast förklaringen till allt det här är nog att Lukas skriver ner det som skedde.
En jämförande läsning med det som kallas för Jakobs protevangelium (från ca 150-talet) är nog så talande. Lukas realistiska skildring är där helt borta, förklaringar till och beskrivningar av undret är utbroderade. Sanningskorrektivet i form av levande vittnesbörd är borta, de som däremot fanns när Lukas skrev ner sitt evangelium.
Så med andra ord, ni präster som i helgen förkunnat och läst julevangeliet om att Jesus föddes i Betlehem, ni kantorer som övat in och lett psalmer om dito och vi som deltagit med hundratusentals i de vackraste julsångerna behöver nog inte skämmas för att vi med frimodighet sjungit om Jesus som föddes i Betlehem.