Apg 4:8–12 I Jesus namn
Det är inte ens tio år sedan. Men hur många minns Saparmurat Nijazov,
tidigare diktator i Turkmenistan? Bilden i dagstidningen visade hur
folket dagen efter hans död putsade bort porträttet av sin mångåriga
ledare. Nijazov hade byggt upp sitt auktoritära ledarskap utifrån en
häpnadsväckande personkult. Allt i staten Turkmenistan skulle kretsa
kring honom. Skolor, flygplatser, månader och till och med en meteorit
hade fått hans namn. Offentliga byggnader hade stora porträttbilder av
honom. Statyer fanns utplacerade i hela landet. I skolan lärde man sig
att älska honom. Hans verk och tal utgjorde den större delen av innehållet
i läroböckerna. Han skrev en ”bibel” som alla skulle rätta sig efter.
Dagen efter hans död putsas allting bort!
Vi minns kanske Saddam Hussein bättre. Han följde samma mönster.
I Åsne Seierstads reportagebok från Irak utbrister den tidigare hjärntvättade
tolken förtvivlat: ”Folk säger att han aldrig brydde sig om oss.
De säger att han bara brydde sig om sig själv.”
Det finns många fler. Vi kan nämna kejsare Nero, de kinesiska kejsarna
som levde i sin egen stad avskärmade från folkets nöd och bekymmer,
Hitler, den rumänske diktatorn Nicolae Ceausescu, Stalin och diktatorer
i Nordkorea och Vitryssland. Personkult, tortyr och ett egoistiskt liv i
luxuös tillvaro tycks vara gemensamma drag. Och inte sällan jämnas allt
till marken när personen dött, som också skedde i Neros fall. Hans stora
komplex revs så fort som möjligt eftersom ingen ville minnas honom.
Vilken kontrast att få börja året i Jesus namn! Jesus skickade inte folk till
tortyrkammare. Han kommenderade inte att motståndare ska hängas
utan välsignas och älskas! Han lämnade inte ett enda skrivet ord efter
sig, men är omskriven mer än någon annan. Han avslöjade ondskan in
på bara skinnet, men gav varje människa ett värde.
Man försökte och försöker putsa bort bilden och talet om Jesus. Men det
går inte. Hans lärjungar utbrast med svärdet mot halsen: ”Vi kan inte
låta bli att tala om vad vi har sett och hört.” (Apg 4:20) Hans minne
lever och ska leva. Därför att hans grav är tom, han själv lever. Den
samme i går, i dag och i evighet.
I många kyrkor, bland annat i Larsmo kyrka, finns en illustration i
form av ett slaktat lamm som ligger på en förseglad bok. Där finns också
ett snedvänt kors med en korsfana som består av ett sönderrivet skuldebrev.
Som kyrkoherde i församlingen hade jag flera gånger anledning att
reflektera över det radikala budskapet i konstverket. Vad månne konstnären
tänkte när han gjorde altaruppsättningen? Ingen annan ideologi
i hela världshistorien gör anspråk på att en slaktad människa har rättighet
att öppna framtidens bok och dess allra sista skeden. Evangelisten
Johannes ger oss paradoxens fulla formulering: Det slaktade lammet är
Lejonet av Juda. (Upp 5:5–6)
Med ord från högmässans liturgi får vi utbrista: ”Sannerligen, du ensam
är värd att vi överallt och alltid tackar och lovar dig, allsmäktige Gud,
genom Jesus Kristus vår herre.”
Himmelske Far
Helgat varde ditt namn
på allt sätt i våra liv.
Tack för att du uppenbarat
dig i vår herre Jesus.
Bevara oss från att
dra vanära över hans namn.
Må han bli känd, älskad och förkunnad.
I hans namn vi ber.
Utdrag ur Salo, Andaktsbok. Boken innehåller också uppslag för veckans olika dagar med möjlighet till fördjupning av veckans tema.