Luk 10:25–37 Vår nästa
Man kan vara hemmablind på många olika sätt. Det gäller också
bekanta texter och berättelser. Det tragiska händer att en berättelse,
som ursprungligen var dynamit, möts med en gäspning.
Alla såg händelsen framför sig. Det som hände kunde hända vilken dag
som helst. Ett överfall på den livsfarliga vägen, prästen som gick förbi en
landsman, kanske skyllde han på att han inte ville bli rituellt oren. Leviten
kanske tänkte: Man hjälper väl bara den som förtjänar att hjälpas.
Jesus ord om samariern kommer som en våldsam chock. Ingen hade
väntat sig något sådant. Samariern, han av alla, blir en förebild.
”Blixten slog ner i deras bil” läste jag i dagstidningen. Bilisterna blev
förstås chockade. En bil anses ju vara en trygg plats när åskan går. Men
det var något annat som gjorde dem ännu mer förvånade: Ingen stannade
för att erbjuda dem hjälp där de stod och väntade i regnväder flera
timmar på bärgningsbilen.
Jesus liknelse avslöjar tre olika sätt att tänka i vardagsmötet med andra:
• Allt ditt är mitt – destruktivitetens väg. Det är rövarnas tänkesätt
om det sedan gäller pengar, egendom, tid, en annans kropp
eller något annat.
• Allt mitt är mitt – likgiltighetens väg. Prästen och leviten går
förbi. De vänder bort blicken. De ville inte se. Man vill inte engagera
sig, varken innanför eller utanför hemmets väggar.
Allt mitt är ditt – givandets väg. Man ser livets mening: vi finns
till för varandra. De två andra vägarna skadar alla parter. De
åstadkommer stresshormoner. Det tredje alternativet bygger upp.
Hälsosamma hormoner förlöses. Ibland är det så att det är bara
det vi har gett som finns kvar ...
Den lagkloke försökte utnyttja en teologisk fråga för att komma åt en
medmänniska, i det här fallet Jesus. En alltid lika aktuell frestelse. Jesus
gav mannen ett och annat att tänka på. Mannens ytliga fråga: ”Vem är
då min medmänniska?” blev till bumerang i form av en uppmaning: Var
du själv en medmänniska!
Kan vi då vara medmänniskor för alla? Är det vår uppgift att hjälpa
alla? Nej. Ingen har kraft och resurser till det. Liknelsens konkreta svar
är: Hjälp den du möter på livsvägen. Hjälp dem du kan hjälpa.
Men hur ska vi orka? Var finns kraften och motivationen? Psalmen
ger svaret.
Men hur skall du kunna älska
trofast, utan själviskhet?
Han som älskat in i döden,
han allena lär dig det.
Öppna därför först ditt hjärta
för den Gud som har dig kär.
Ös utav hans kärleks fullhet.
Kärleken dig älska lär.
(Psb 460:4–5)
Utdrag ur Salo, Andaktsbok