Sök
  • boris158

Två slags tro Andra söndagen i fastan


Luk 7:36–50 Bön och tro

Tänk om en lättfotad barbröstad kvinna skulle komma stortjutande in i

kyrkan och där knäböja med alla de andra vid nattvardsbordet! Det är

något av det som händer i texten om kvinnan som tränger sig fram och

börjar kyssa Jesus fötter. En skandal av stora mått. Tänk att berättelsen

överhuvudtaget finns med i Bibeln. Det vittnar om trovärdighet i allra

högsta grad. En sådan här utmanande berättelse hittar man nog inte på

för att sätta in i en religiös text.

Berättelsen tvingar oss att tänka till. Om vår tro. Och hurudan tro vi

har. Skeendet avslöjar nämligen två olika slag av tro. En självsäker tro, som

håller Jesus och medmänniskan – och också sig själv på avstånd. Och en

bidande, generös tro, som känner sig själv och därför är tacksam över Jesus.

Jesus, ja. Han hade ett budskap både till fariseen Simon och synderskan.

Simon blir avslöjad. Kvinnan, hon hade redan ”avslöjat” sig i flera

bemärkelser.

Fariseen levde i den självsäkra tron där man har bilden både av

andra människor och Jesus klar. Det är så lätt att sätta människor i fack,

stämpla dem och därmed komma undan dem. Jesus hjälper Simon till

självinsikt. Det hörde till normal sed att åtminstone ge gästen möjlighet

att tvätta dammet av de smutsiga fötterna – om man inte lät slavarna

göra det. En hälsningskyss var lika vanlig som vår handhälsning och att

smörja gästens huvud med välgörande olja var uttryck för vördnad. Inget

av det hade Simon gjort. Varför? Han var avvaktande till Mästaren från

Nasaret. Bäst att inte låta honom komma så nära. Han hade antagligen

inbjudit Jesus för att få litet bakgrundsfakta och kanske få fast honom

på någon punkt. Och det tycker han ju att han lyckas med. Om den där

rabbinen är en profet så borde han veta vad för slags folk kvinnan är.

Kvinnan, ja. Hon hade tydligen träffat Jesus tidigare. Nu får allt som gäller

etikett stryka på foten. Måltiderna var ofta offentliga i den meningen

att man kunde gå och se vad som hände. Men inte kvinnorna. De fick

hålla sig utanför (jfr Mark 6:24). Men kvinnan trängde sig på, hon blir

stående vid Jesus fötter. Längre kom hon ju fysiskt inte, man låg ju till

bords. Tårarna faller över hans fötter, hon torkar dem med sitt hår.

Också det i sig en skandal. Bara ”lössläppt” kvinnfolk gick med utslaget

hår; om en gift kvinna gick med obeslöjat huvud hade mannen rätt

att begära skilsmässa.

Men för kvinnan finns inte mer några etikettregler.

Hon öppnar en alabasterflaska, smörjer Jesus fötter och kysser dem

häftigt. Berättelsen doftar sensualitet. För kvinnan är det inte sexuella

begär utan hjärtat som talar. Hon vet vem hon är, vad hon har gjort.

Därför söker hon upp Jesus. Hennes inre har börjat ana vad rening,

förlåtelse och upprättelse betyder. Hon har mött en man som inte såg

henne som ett objekt utan ett subjekt och hennes kärlek flödar i konkreta,

spontana handlingar som krossar allt konventionellt.


Och som ofta mynnar berättelsen ut i den allra viktigaste frågan: ”Vem

är han?”


Barmhärtige Gud

Tack för att du inte skyr verkligheten.

Hjälp oss att liksom kvinnan

våga vara ärliga mot oss själva,

se vårt behov av din hjälp och

som hon frigöras till kärlekens spontana uttryck.

Genom Jesus Kristus.


2 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Glad förvaltare Tionde söndagen efter pingst

1 Petr 4:7–10 Trofast förvaltning av Guds gåvor Jag blir glad då jag tänker på henne. Och hon var glad. Som pensionär hade hon på ett oväntat sätt fått nytt innehåll i sitt liv. Hon hade fått ett arv

Trångt, men rymligt

Nionde söndagen efter pingst Matt 7:13–14 Sanning och sken Ord och bilder kan börja leva sitt eget liv utanför det sammanhang där de hör hemma. Och det kan innebära att budskapet går om intet. Jesus u

Påklädd och avklädd

Matt 17:1–8 Kristus förhärligad Jesus var samtidigt Gud och människa. Han var inte ibland det ena och ibland det andra. Utan att upphöra att vara Gud avstod han från det som hör det gudomliga till. In