Joh 4:39–42 Jesus väcker tro
Hon är som tagen ur vilken veckotidning som helst. Eller film. Ja, hon finns
lite var som helst. Livet hade gått sönder. Det blev inte som det var tänkt.
Hon hade gjort fel livsbeslut. Sådant som gav livssår. Och andra hade utnyttjat
och använt henne för egna själviska syften. Livskrukan var tom.
Men hon fick ett möte som förvandlade hennes liv. Livsmötet gjorde
att hon vågade möta sig själv, det hon var och det hon gjort. Och i hans
ögon såg hon vad hon var ämnad att vara. Vem hon egentligen var
bakom alla masker.
Hon lät sin kruka stå. Det gamla var förbi. Nu ville hon ge vidare
det hon fått. Hon vågade möta sitt förflutna. Allt det som hon tidigare
försökt dölja, smugit sig undan. Nu fick alla höra, byborna, skvallrarna,
utnyttjarna, förstörarna. ”Kom så får ni se en man som har sagt allt jag
gjort, månne han är Messias?”
Tron hade vaknat till liv och tron väckts i en hel by. Vad hade hänt? Vad
var hemligheten? Vad hade hon mött? Jesus hade mött henne både med nåd och sanning. Inte med en utslätande billig tillintetgjord nåd: ”Gud älskar dig som du är. Han accepterar
dig. Forsätt leva som du vill.” Inte med en hård, obarmhärtig, exkluderande
sanning: ”Du har gjort fel. Du är fel. Du har ingenting här att
göra, och vill du vara här ska du förändra dig först.”
Jesus hade öppnat livsmötet. Han frågade hur hon egentligen hade det
med livskraften. Han hade skapat intresse. Han hade öppnat dörren till
nya möjligheter för henne. Men så kom det oväntade: hans raka ord om
det som hade förstört hennes liv. Det som hon innerst inne visste, men inte
ville erkänna och inte hade kunnat slita sig loss från. Synden och såren.
Men han släppte henne inte. Han lät henne inte förvilla sig eller fly
in i en religiös debatt om vilken religion som egentligen har rätt.
Jesus för henne till pudelns kärna: ”Vem är jag? Jag som talar med dig är den
du sökt fastän du inte vetat om det. Jag är den du söker, den Messias ditt
inre längtar efter.”
Undret händer. Hon, den föraktade och utstötta blir stadens räddning.
Hon, utan utbildning, blir upphov till väckelse. Vad var hemligheten?
Jo, hennes budskap var självupplevt, hennes vittnesbörd var äkta och
enkelt. Ingen kunde förneka det. Hon vittnade inte i första hand om det
som hänt i hennes liv utan om den person som förvandlat hennes liv.
Och hennes vittnesbörd var fullt av respekt för åhörarna. Det kom inte
uppifrån utan underifrån. Det var inte självsäkert utan frågande. Det
svarade inte på frågor ingen ställde utan öppnade ett svar på en fråga
som alla bar på.
Hon exemplifierar på ett fint sätt tydlighet, kristuscentrering i budskapet,
med öppenhet för medmänniskan. Ibland kan det bli tvärtom: en
otydlig kyrka som vill ha så högt till tak att man bryter sönder både väggar
och golv. Eller en sådan övertydlighet som blir dömande och uteslutande.
Kvinnans vittnesbörd var präglat av livsmötet med Jesus. Han tvekade
inte när det gällde de egna anspråken, men visade samtidigt respekt
både för hennes och andras integritet.
Tack Herre
För att du möter oss
med samma kärlek.
Hjälp oss att möta oss själva och andra
på samma sätt
så att du också får använda oss
som trosväckare.
Utdrag ur Salo, Andaktsbok. Boken innehåller också fördjupning av veckans tema. En text för varje vardag. Eventuell beställning kan ske via webshopen.