Söndagens andakt kan du också lyssna på https://soundcloud.com/user-323989426
Rom 8:9–11 Himmelrikets medborgare i världen
Livet är fullt av paradoxer. Det finns framför allt en paradox jag inte klarar mig utan. Vi lever alla i den. Och vi har stor glädje av att se den. Den gör det kristna livet dynamiskt, sunt och fräscht. Ju mer vi tar den på allvar desto fler fallgropar undviker vi på vägen. Jag tänker på paradoxen ”Guds rike är här – dock inte ännu”. Det hela kan också uttryckas så här:
Tiden är inne – dagen är ännu inte här. Vi är redan frälsta – men inte ännu. Vi har kunskap om Gud – men vet inte ännu allt. Vi är förlåtna – men är inte ännu fullkomliga. Vi är heliga – men är inga helgon. Vi är nya skapelser – men är inte färdiga. Vi är Guds barn – men är ännu inte som hans son. Gud helar – men vi är ännu sjuka. Jesus har all makt – men ännu är allt inte lagt under honom. Guds rike är en verklighet – men inte ännu en verklighet i allt.
En för stark betoning på det ena eller det andra rubbar balansen och leder till att man missar det Gud tänkt. Om man lägger betoningen bara på den första delen blir man tvärsäker i sina åsikter eftersom man tror sig äga all kunskap och hela tron. Ödmjukheten lyser med sin frånvaro. Man får en framgångsteologi som inte håller. Man frestas att tro att himlen redan är här och glömmer att livet präglas av syndafallets konsekvenser. Man får brottas med frågor som ”Varför helar Gud inte alltid? Hur kan jag bete mig som jag gör? Borde jag inte vara syndfri? Hur kan det finnas ondska när Jesus har all makt? Och församlingen, borde den inte vara helig?”
Om man däremot lägger betoningen bara på den andra delen glömmer man att Gud är en levande realitet i livet redan nu. Man tar inte Jesus uppståndelse och pingstens Ande på allvar. Man fåren motgångsteologi: Ju mera syndig man känner sig desto bättre. Man vågar inte be Gud om hjälp här och nu. Man resignerar inför ondskan och tänker att det blir väl bra en gång. Sen i det himmelska. Tanken på himlen blir en flykt från livet. Och man glömmer att det himmelska riket ska genomsyra livet här och nu.
Paradoxen behövs. Insikten att Guds rike är här och nu föder oss med kraft och mod, hopp och förväntan på vad Gud ska göra i dag. Insikten att vi väntar på Jesus ankomst gör att vi inser att vi inte ännu är framme. Livet här på jorden är en mix av Guds skapelseverk, syndafallet och frälsningen.
Jesus bar syndafallets konsekvenser, synd, sjukdom och död i sin Golgatagärning och därför kommer de livsförstörarna inte att existera i det Guds rike som kommer. Men i och med att vi ännu inte är framme blir vi, trots att Jesus tog vår synd på sig, inte syndfria här i tiden. Trots att han bar våra sjukdomar drabbas vi av sjukdom i någon form. Trots att han dödade döden kommer vi alla att dö (om inte Herren kommer före det). Trots att Jesus har all makt och har besegrat Satan så är ondskan en realitet fram till den dag då den slutgiltigt vid Jesus ankomst ska läggas under hans fötter.
Men framförallt: Att leva i spänningen mellan ”redan här – inte ännu” innebär att redan här och nu få erfara att udden i det onda är borta. Det fantastiska i Guds rike i dag är att synden förlåtes och en helgelseprocess är på gång i en kristen människa; sjukdomen överlämnad i Guds hand kan tas bort eller förvandlas till välsignelse; svårigheter i livet kan vändas till något gott och döden hinner visserligen upp oss, men den kan inte behålla oss.
Tillkomme ditt rike här och nu och sedan på den stora dagen därför: Må din vilja ske, som den sker i himlen, låt den ske på jorden ...
Utdrag ur Boris Salo bok Andaktsbok, boken innehåller också material för veckans vardagar utifrån söndagens tema. Kan beställas från ww.wvibosa.fi