Matt 17:1–8 Kristus förhärligad
Jesus var samtidigt Gud och människa. Han var inte ibland det ena
och ibland det andra. Utan att upphöra att vara Gud avstod han från det som hör det gudomliga till. Ingen människa skulle annars ha uthärdat skönheten, härligheten, glansen och heligheten ifrån honom. Han måste bli en av oss för att kunna bära vår skuld och reparera mänsklighetens skada. Han avstod från att kunna vara överallt, veta allt och kunna allt. Han bad. Han var beroende av sin Fader och Anden.
På förklaringsberget händer något som inte hör till den här världen. Jesus uppenbaras i sin fullhet och härlighet. Lärjungarna vet inte vad de ska säga och de vet inte hur de ska beskriva det de ser. De klarar inte av att se Jesus person och hans ansikte i all dess glans. De beskriver hans kläder, eller åtminstone försöker de så långt det nu går med mänskliga termer.
Stunden måste ha varit viktig för Jesus. Mose och Elia stärkte honom i övertygelsen om lidandets väg. (Luk 9:30) Lärjungarna var efteråt upptagna av alla möjliga funderingar. Men Jesus däremot tänkte bara på en enda sak, sitt lidande. Man brukar säga att när man är frisk tänker man på allt möjligt, när man är sjuk bara på en sak. Jesus var visserligen inte sjuk, men alltmer grubblade han över och levde utifrån det lidande som väntade. När lärjungarna kommer med sin fråga om Elias roll styr Jesus deras tankar till sin egen frågeställning. ”Varför står det i Skriften att Människosonen måste lida mycket och bli föraktad.” (Mark 9:12)
Stunden blev också viktig för lärjungarna. Petrus återkom till den. Han lyfter fram händelsen och betonar dess trovärdighet. (2 Petr 1:16–18) Skeendet på berget blev ett kroppsminne för livet. Markus berättar att de blev så rädda att de inte visste vad de skulle säga. Matteus nämner att de kastar sig till marken av förskräckelse. De klappar inte i händerna
och sjunger lovsånger över den Guds ära och härlighet de ser. Så skulle
däremot en legend som vill lyfta fram de urkristna ledarna och deras
position sannolikt formulera det.
Stunden på berget är viktig också för oss. Uppmaningen ”Lyssna till
honom!” gäller i alla tider. Likaså iakttagelsen att när allting var över
och de ser sig omkring såg de ingen utom Jesus. Det är lätt hänt att
man bygger på sina egna andliga upplevelser, framför allt i en tid när
känslorna står högt i rang. Det är lätt hänt att man dras till andra auktoriteter
– dagens Elia och Mose – i en tid som erbjuder en marknad av
olika slags andlighet.
Tänk vilken målsättning Gud har med våra liv. Att bli lik Jesus! Vi
ska bli lik honom som han var där på förklaringsberget. Vi människor avstod – det är hemskt att skriva det – frivilligt från Guds härlighet. Jesus avstod frivilligt från härligheten för att vi skulle få den tillbaka. Han håller på att förverkliga sin målsättning i sina lärjungars liv. Liksom Guds härlighet i Jesus var fördold under hans jordeliv så är också vår.
Men en dag ska det ske! På vår förklaringsdag när han återkommer
ska vi bli lika honom. När vi ser Jesus ansikte ska vi bli som han. Vi blir det som vi en gång skapades till, återupprättade Guds avbild utan synd! Vi kan den stunden inte undgå att förvandlas av hans närhet, hans godhet och kärlek. Och den processen är på gång redan nu när vi lyssnar till honom. Och har honom som vår yttersta auktoritet.
Himmelske Fader
Låt oss, som en dag
ska få se Jesus ansikte och då bli lika honom
redan i dag alltmer förvandlas av hans härlighet
och så leva ut din godhet.
Utdrag ur Salo, Andaktsbok. boken med dess material också för varje vardag kan beställas via vibosa@vibosa.fi och ViBoSa bokshop