Vårt lands asylförfarande debatteras, som jag tycker med all rätt. Jag vill här aktualisera behandlingen av dem som söker asyl på grund av religion. Det handlar oftast om f.d. muslimer som bekänner sig till kristen tro och därför enligt lag inte borde skickas tillbaka till ett land där deras liv är i fara. Jag finner följande mycket märkligt:
För det första. Ekonomin. Vårt land lägger oerhörda summor på att utröna om en persons tro kan anses vara äkta eller inte. Ett förhör hos Migrationsverket kan pågå en hel dag, ibland behövs två. När ärendet överklagas kan en domstol lägga en arbetsdag på att förhöra personen och vittnen. Och det är bara den synliga delen av den arbetstid som våra myndigheter + advokatbyråer +vittnen lägger på att avgöra en personens religiösa övertygelse. Och ärendena räknas i tusental. Jag finner att resurser verkligen kunde satsa på annat. Inte minst när man lägger märke till att domstolsärenden kan vila i åratal.
För det andra. Argumenteringen. Migris argumenteringar låter onekligen ibland ytterst märkliga. Ibland kan det sägas till, vilket jag själv varit vittne till, att man nog medger att en person är aktivt med i kristen församling, har goda kunskaper i kristen tro, kan bibelsammanhang utantill men inte har en personlig tro på Jesus. Ett avslag kan andra gånger motiveras med att personen nog anses stå för en kristen övertygelse, men eftersom personen inte vittnar offentligt på gator och torg i Finland, så gör han väl det inte heller i sitt hemland och kan därför anses kunna leva ett lugnt kristet liv där.
För de tredje. Ideologin. När en f.d. muslim som konverterat till kristen tro återkommer till sitt hemland så har det ingen betydelse hur djup konverteringen varit. Enligt den ideologi som han där möter så har han hädat Allah genom att låta döpa sig till kristen tro. Han borde avrättas, vilket ibland sker, och hans anhöriga är tvungen, att utifrån hederskulturen, anse honom som död. Den ideologi som ligger bakom är grundtanken att det som en gång varit muslimskt - det gäller både personer och landområden - för evigt är muslimskt. Omvändelse till annan tro är helt enkelt omöjlig och icke-tillåten och måste straffas. Den argumentering, som vi i Finland byggt upp, har alltså ingen relevans. Det har ingen betydelse hur mycken kristendom personen är förtrogen med, hur mycket han vittnar om sin tro etc. Att vara vara döpt till kristen tro är i sig redan en hädelse.
För det fjärde. Teologin. Våra statliga myndigheter har gått inför ett system där man alltså avgör en människas inre trosvärld. Jag avundas inte våra domstolar! Som teolog har jag för länge sedan lämnat den domssaken åt Gud. Som systemet nu är upplagt borde kristna samfund först fråga Migri om en person kan döpas eller inte! Som det nu är underkänner staten kristna samfunds bedömning i saken. Hur ska man då göra? Att det kan dokumenteras från församling att en person fått kristen undervisning, blivit döpt och är aktiv i en kristen gemenskap borde, enligt vad jag förstår, vara de yttre faktorer som räcker för ett beslut i saken.