Matt 1:18–24 Herrens födelse är nära
Maria är en viktig gestalt i julhändelserna. I den protestantiska traditionen
tillber man inte henne. Men hon är ett stort föredöme. Vad kan
Maria lära oss? Ja, det finns mycket i hennes liv som har beröringspunkter
med vårt.
Maria och Jesus.
Jesus var hennes glädje. Han skulle frälsa sitt folk från synden. Men
många gånger hade hon svårt att förstå vad det handlade om. Det var
mer problematiskt för henne än att vara en vanlig tonårsförälder om
också det ibland kan räcka till. Maria tappade bort Jesus i Jerusalem, försökte
tala honom till rätta när han hade börjat sin verksamhet, trodde
han var tokig, genomled svärdet i sitt eget bröst vid hans kors. Men –
hon får höra: Gud har uppväckt Jesus!
Maria och Elisabet.
Maria gick tio mil i bergsbygd för att få träffa släktingen Elisabet. Osökt
kommer man att tänka på behovet av gemenskap. Vi behöver alla “elisabettor”
eller “elisabettar” som vi kan dela det djupa i livet med. I sammanhanget
handlade det om glädje och förundran, men lika viktigt är
att få dela smärtan och våndan. All gemenskap börjar med att ge, att
dela tankar och känslor. Har vi sådana människor i vår närhet? Är vi
själva sådana?
Maria och Josef.
Josef spelade en undanskymd roll. Vi möter honom i julberättelserna
som den fasta klippan. Men sedan är han något av “den frånvarande
pappan” i familjen. Troligtvis beror det inte på grund av flykt in i arbete
utan snarast en tidig död. Maria fick axla mycket av ansvaret. Den frånvarande
pappan är också ett problem i vår kultur. Många växte upp
utan far efter kriget. Uppbyggandet av landet placerade många papporutanför hemmet. Dagens konkurrens och aktiviteter av olika slag gör att
många kvinnor får leva som en Maria utan någon Josef. Johannes döparens
uppgift i att “vända fädernas hjärtan till barnen” (Malaki 4:4) är
en dagsaktuell uppgift med betydelse också för alla marior och barnen.
Maria och Pilatus.
I trosbekännelsen står de bredvid varandra. “ ... född av jungfru Maria,
pinad under Pontius Pilatus”. Pilatus symboliserade det svärd, som
skulle gå igenom Maria. Det skar i Marias hjärta att se Jesus lida den
sista veckan i sitt liv. Miljontals kvinnor delar Marias villkor. Miljontals
ser sina barn lida, torteras, våldtas, utnyttjas och dödas. Svärdet slungas
ännu. Vi frågar hur länge? Vi ropar ut: Maranata, Herre Jesus, kom!
Jesus och vi.
Här rör vi vid kärnan i vår tro. I Jesus har vi ”Pilatus – ondskans” besegrare,
till honom får vi kasta all smärta och med honom får vi dela vårt liv.
Här rör vi också vid vår tros konsekvenser: Att bli delande människor
som Elisabet och Maria, vara närvarande som en äkta Josef och i Jesus
kraft inte ge vika för ondskan trots alla pilatussvärd som slungas också
i vår tid.
Himmelske far
Låt oss som Maria begrunda dina under i våra liv,
dela dina verk i oss med andra,
våga se tvivlet i ögat,
känna lidandets smärta,
men också som Maria fyllas av din Ande
I vår broder Jesus namn.
Utdrag ur Salo, Andaktsbok. Boken innehåller också uppslag för veckans olika dagar med möjlighet till fördjupning av veckans tema.