Sök
  • boris158

Ingen stilla natt Stefanidagen, Annandag jul


Apg 6:8, 11–15, 7:51–60 Kristus vittnen

Annandag jul med texten om Stefanos martyrskap upplevs ofta som

en fridsförstörare. Det är som om Annandagens budskap inte skulle

passa in i vårt julfirande. Den liturgiska vita festfärgen förbyts i den

röda färgen, Andens och martyrernas färg. Men visst passar Annandag

jul in. Det är däremot vår bild av julens budskap som blivit fel. Julbudskapet

har många gånger förvanskats till den grad att vi inte ser sammanhanget.

Julen är ingen stilla högtid. Julnatten var ingen stilla natt. Det var bekymmer, födslovåndor, barnskrik, utsatthet, men också glädje

över det nyfödda barnet.


Änglarna proklamerade: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden!”

Änglarnas fridsbudskap handlar inte om skapande av god stämning. Det

är inte frågan om att efter all julstress få sitta i en skön fåtölj omgiven

av ljus och glada barnskratt med julpapper utspridda i rummet. Också

om allt det i sig är värdefullt. Nej, änglarnas budskap innebar en krigshandling

som skulle resultera i frid och fred. Änglasången var ett stridsrop!

Bilder och illustrationer av änglar som soldater är ganska ovanliga.

Herdarna såg änglar i någon form av stridsrustning. De berättade att de

hade sett en himmelsk armé.


Gud hade intervenerat jorden. Det ondas makt skulle krossas. Gud

gör det med kärlekens och sårbarhetens vapen. Ondskan skulle vittra

sönder inifrån. Ondskan anade att något var på gång. Aposteln Johannes

såg det hela i en syn som han skildrar i Uppenbarelseboken. Han såg

en kvinna som skulle föda. Och en drake. ”Draken stod framför kvinnan

som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde det. Och

hon födde sin son som skulle valla alla folk med en stav av järn.” (Upp

12:4–5). Djävulen var i gungning. Han använde kung Herodes för sina

syften och försökte döda barnet, men lyckades inte.


Striden fortsatte. Hela Jesus liv är en krigsskildring mot ondskan i alla

dess former. Man anar sig till striden i julnatten. Striden blir mer uppenbar

när fastetiden träder in och kulminerar i påskhändelserna. Friden

och freden mellan Gud och människa blev möjlig som en frukt av Jesus

död och uppståndelse. I och med pingsten fick lärjungarna resurser att

sprida det fredens rike som Jesus hade grundat. Han hade nu makten.

Därför kunde och skulle nu hans makt spridas. Ut över hela världen.


Men draken fortsatte att spruta sin eld. Johannes syn inkluderar

också församlingen i den syn av kvinnan som han såg. (Upp 12:6) Kristi

kropp på jorden var hotad. Ondskan kunde inte vara likgiltig inför de

Jesustroende. Den kände sig utmanad. De måste dödas med alla medel.

Stefanos var den förste som gav sitt eget liv för fredsriket. Med frid över

sina läppar angav han andan i det nya riket när han bad om förlåtelse för

sina förföljare. Han blev den första i en lång kedja av martyrer.

Och så har det fortsatt, uppskattningsvis var tredje sekund dödas en

kristen för sin tros skull. Varje människa är med i striden om man vill

det eller inte. Frågan är bara på vilken sida.


Himmelske Fader

Vi tackar dig för kärlekens och sanningens rike.

Tack för att du i Jesus kom för att göra om intet den ondes gärningar.

Vi förstår att kriget alltjämt är på gång.

Vi ber för dem som i dag lider för sin tros skull.

Gör också oss till frimodiga vittnen om dig.

Genom Jesus, julens och vår herre.


Utdrag ur Salo, Andaktsbok. Boken innehåller också uppslag för veckans olika dagar med möjlighet till fördjupning av veckans tema.

2 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Glad förvaltare Tionde söndagen efter pingst

1 Petr 4:7–10 Trofast förvaltning av Guds gåvor Jag blir glad då jag tänker på henne. Och hon var glad. Som pensionär hade hon på ett oväntat sätt fått nytt innehåll i sitt liv. Hon hade fått ett arv

Trångt, men rymligt

Nionde söndagen efter pingst Matt 7:13–14 Sanning och sken Ord och bilder kan börja leva sitt eget liv utanför det sammanhang där de hör hemma. Och det kan innebära att budskapet går om intet. Jesus u

Påklädd och avklädd

Matt 17:1–8 Kristus förhärligad Jesus var samtidigt Gud och människa. Han var inte ibland det ena och ibland det andra. Utan att upphöra att vara Gud avstod han från det som hör det gudomliga till. In