Apg 6:8, 11–15, 7:51–60 Kristus vittnen
Annandag jul med texten om Stefanos martyrskap upplevs ofta som
en fridsförstörare. Det är som om Annandagens budskap inte skulle
passa in i vårt julfirande. Den liturgiska vita festfärgen förbyts i den
röda färgen, Andens och martyrernas färg. Men visst passar Annandag
jul in. Det är däremot vår bild av julens budskap som blivit fel. Julbudskapet
har många gånger förvanskats till den grad att vi inte ser sammanhanget.
Julen är ingen stilla högtid. Julnatten var ingen stilla natt. Det var bekymmer, födslovåndor, barnskrik, utsatthet, men också glädje
över det nyfödda barnet.
Änglarna proklamerade: ”Ära vare Gud i höjden och frid på jorden!”
Änglarnas fridsbudskap handlar inte om skapande av god stämning. Det
är inte frågan om att efter all julstress få sitta i en skön fåtölj omgiven
av ljus och glada barnskratt med julpapper utspridda i rummet. Också
om allt det i sig är värdefullt. Nej, änglarnas budskap innebar en krigshandling
som skulle resultera i frid och fred. Änglasången var ett stridsrop!
Bilder och illustrationer av änglar som soldater är ganska ovanliga.
Herdarna såg änglar i någon form av stridsrustning. De berättade att de
hade sett en himmelsk armé.
Gud hade intervenerat jorden. Det ondas makt skulle krossas. Gud
gör det med kärlekens och sårbarhetens vapen. Ondskan skulle vittra
sönder inifrån. Ondskan anade att något var på gång. Aposteln Johannes
såg det hela i en syn som han skildrar i Uppenbarelseboken. Han såg
en kvinna som skulle föda. Och en drake. ”Draken stod framför kvinnan
som skulle föda, för att sluka hennes barn när hon födde det. Och
hon födde sin son som skulle valla alla folk med en stav av järn.” (Upp
12:4–5). Djävulen var i gungning. Han använde kung Herodes för sina
syften och försökte döda barnet, men lyckades inte.
Striden fortsatte. Hela Jesus liv är en krigsskildring mot ondskan i alla
dess former. Man anar sig till striden i julnatten. Striden blir mer uppenbar
när fastetiden träder in och kulminerar i påskhändelserna. Friden
och freden mellan Gud och människa blev möjlig som en frukt av Jesus
död och uppståndelse. I och med pingsten fick lärjungarna resurser att
sprida det fredens rike som Jesus hade grundat. Han hade nu makten.
Därför kunde och skulle nu hans makt spridas. Ut över hela världen.
Men draken fortsatte att spruta sin eld. Johannes syn inkluderar
också församlingen i den syn av kvinnan som han såg. (Upp 12:6) Kristi
kropp på jorden var hotad. Ondskan kunde inte vara likgiltig inför de
Jesustroende. Den kände sig utmanad. De måste dödas med alla medel.
Stefanos var den förste som gav sitt eget liv för fredsriket. Med frid över
sina läppar angav han andan i det nya riket när han bad om förlåtelse för
sina förföljare. Han blev den första i en lång kedja av martyrer.
Och så har det fortsatt, uppskattningsvis var tredje sekund dödas en
kristen för sin tros skull. Varje människa är med i striden om man vill
det eller inte. Frågan är bara på vilken sida.
Himmelske Fader
Vi tackar dig för kärlekens och sanningens rike.
Tack för att du i Jesus kom för att göra om intet den ondes gärningar.
Vi förstår att kriget alltjämt är på gång.
Vi ber för dem som i dag lider för sin tros skull.
Gör också oss till frimodiga vittnen om dig.
Genom Jesus, julens och vår herre.
Utdrag ur Salo, Andaktsbok. Boken innehåller också uppslag för veckans olika dagar med möjlighet till fördjupning av veckans tema.
Comments