Joh 17:11–17 Guds folks hemlängtan
Längtan är en stark drivkraft. Ibland kan vi ha glimtar av något som
känns nästan fullkomligt. En blick hos ett nyfött barn, en soluppgång,
ett kärleksmöte. Men när det är som bäst grumlas det av insikten att det
inte varar för evigt. Som stunden när jag och vitsvanshjorten en tidig
morgon stod och såg på varandra en lång stund. Men så rörde jag mig
och den sprang in i skogen. Finns det något gott, vackert, skönt och
rättfärdigt som varar? Längtan tänds och växer efter något varaktigt.
Tänk om all längtan är en önskedröm?
Jo, det finns något varaktigt. Det vackra som varar för evigt finns.
Hur kan vi veta det? Jo, därför att Jesus är uppstånden! Men vad har
det med saken att göra?
Jo, det vackra, sköna, goda och sanna har funnits på jorden. Överallt
där Jesus gick fram blommade öknen. En ton från en annan värld hördes.
En ny sång stämdes upp. Hjärtan slog sina lätta slag som vitsvanshjortens
graciösa hopp. Det kallas Guds rike. Sjukdomar botades, döden
besegrades, skuld togs bort, ondskan avslöjades. I Jesus person och hans
handlande ser vi en glimt av nya himlar och ny jord där rättfärdighet
bor. Johannes beskriver det som ska komma: ”Han ska torka alla tårar
från deras ögon. Döden ska inte vara mer, och ingen sorg och ingen
klagan och ingen smärta ska finnas mer. Och han som satt på tronen
sa: ”Se jag gör allting nytt.” (Upp 21:3–4) Allt är förankrat i Jesus egen
uppståndelse: ”Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Jag har
nycklarna till döden och dödsriket.” (Upp 21:18)
Himlen, Guds rike är en verklighet. Jesus uppståndelse är bekräftelsen.
Men vad står egentligen ”himlen” för? Vi tänker ofta på himlen i första
hand som en plats och att himlen är avlägsen och vi kommer till himlen
när vi dör. ”Långt bortom rymder vida, längre än solar nå, högre änstjärnor tindra, den bedjandes suckar gå.” Vi tänker vertikalt. Vi lever
på jorden och det himmelska är någonstans långt där uppe (med andra
ord ”där nere” för de som bor på andra sidan jordklotet!)
Bibelns svar på vår inre längtan är mer dynamisk än så. Det vi ofta
menar med himlen är det som Bibeln avser med mellantillståndet: att
vara hos Herren i väntan på uppståndelsens morgon. Men den bibliska
”himlen”, Guds rike är mer ett tillstånd än en plats. Det är ett tillstånd
där Guds goda, vackra vilja råder i allt och allt det som Johannes såg
förverkligas. Vi ser Jesus och blir honom lika, han med det vackraste,
skönaste, dyraste namn som finns.
Jag tror det är mera bibliskt att tänka sig det eviga livet, Guds rike, horisontellt
med vår verklighet. Vår värld och Guds rike är parallella världar.
Guds rike är nära, inte långt borta. Guds rike är redan närvarande
som en annan dimension som vill påverka och ingripa redan här i livet.
Och vi väntar på den stora dagen när det på allt sätt bryter igenom när
Jesus kommer tillbaka. Därför att han är uppstånden och har nycklarna
i sin hand.
Det blir spännande. Något att längta efter. Något att med kyrkan i
alla tider be om. ”Herre Jesus kom!”
Himmelska Far,
Förnya oss ständigt i vår tro,
så att vi på vår livsvandring
till det eviga riket
lever av dig, med dig och för dig
och så bär frukt som består.
Genom Jesus, vår herre.
Utdrag ur Boris Salo Andaktsbok, texten kan man också lyssna till på Soundcloud, ViBoSa