Hemma bäst

Tjugofjärde söndagen efter pingst

Matt 22:15–22 Medborgare i två riken

Som bondson lärde jag mig att det är viktigt att lasta hö på skrindan

ordentligt. Man fick inte hem höet om höskrindan lutade åt något håll.

Då hjälpte det inte hur bra kvalité det var på höet. Bilden har talat till

mig många gånger. Man kan ha så fel fastän man har rätt. Det gäller

också den här söndagens tematik. Jag vill söka balansen med hjälp av

två satser.


En kristen är mer hemma än någon annan.


Livets är Guds. Skapelsen är hans. När man ser att det finns en Skapare

får man en ökad motivation att ta vara på livet. En kristen ser Guds

skaparhand i naturen och tror på en Gud som i Jesus Kristus konkret

satt sina fotspår på vår planet. När Gud så konkret har gjort sig hemmastadd

i världen, hur skulle inte den som tror på honom göra det!

Miljövård, arbete, samhällsengagemang är ”kristet” i allra högsta grad,

något en gudstjänstfirande församling bekänner sig till varje söndag när

man tar del av trosbekännelsen på en Gud som skapare. Att sortera

avfall, arbeta, aktivera sig politiskt, rösta i politiska val, engagera sig i

den tredje sektorn, gå på en motionsrunda och sköta om kroppen, delta

i en äktenskapskurs för att vårda parrelationen, ta hand om barn, allt

det och mycket, mycket mer får sin motivation utifrån att vara hemma

i livet och världen.

Ofta glömmer man att den judisk-kristna synen på tillvaron är grunden

för den moderna vetenskapen. Vetenskapen och dess arbetsmetoder skulle

aldrig ha kunnat växa fram ur en österländsk syn på tillvaron och verkligheten.

Om man anser att tillvaron bara är en skenföreställning, maya, och

inte lagbunden i sina strukturer utan beroende av tidigare återfödelser

och dess karmalag blir det svårt med samhällsutveckling. Där man däremot

ser att skapelsen har sina givna lagar och att en Skapare finns bakom

dem så ges grundförutsättningarna för vetenskaplig forskning.


Och samtidigt. Det finns också en annan sida av saken.


En kristen känner sig mer främmande än någon annan.


Det har kommit något gudsfrånvänt in i hela tillvaron. En nedbrytande

kraft, en isande kall nordanvind går genom hela tillvaron som gör att en

kristen känner främlingskap. Hemmet har fått en inkräktare. Man ser

hur livet slås sönder. Man förstår Jesus vrede när han såg hur sjukdomen

bröt ner en människa (Mark 1:41), hans gråt vid en kär anhörigs grav

(Joh 11:35), hans upprördhet inför det andliga avfallet i Jerusalem (Luk

19:41) och hans verop inför en andlighet som begränsar och förstör livet

(Matt 23). Syndafallets konsekvenser genomsyrar allt. Men ändå. Det

får inte leda till världsfrånvändhet. Man vet ju att Jesus kom för att

restaurera och frälsa.

Låt oss ta arbete som exempel. Gud arbetade och satte människan

i arbete att förvalta livet. När Gud sade om sin på skapelse att ”allt

var gott” så gällde det också arbetet. Arbete är till sitt väsen livsbefrämjande,

karaktärsdanande och förvaltande. Syndafallet ledde till att

det kom in något främmande i arbetet: svett och möda, åkrarnas tistel.

Jesus själv arbetade. Han var förtrogen med det. Han använde ständigt

vardagsbilder som visade att han uppskattade det människor gjorde i

sin vardagskallelse. Allt det står i skarp kontrast till den antika synen

som såg arbete som något tarvligt och smutsigt, slavgöra. Jesus gick in

under all förbannelse. Han tog på sig syndafallets alla konsekvenser i sin

kropp. Han frälste livet till vad det ska vara. Det gällde också arbetet.

Jesus tog alltså bort udden av det onda, också i arbetet. En kristen får

därmed se på arbete som något välsignat, som något som Gud skapar

och upprättar. Vi får gå in för att göra allt i Jesus namn väntande på den

nya tillvaron där all svett och möda är borta, också i arbetet.


Tack Gud för jorden, tack för himlen,

hjälp oss att gör mer himmel på jord.

1 visning0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den fruktansvärda situationen i Ukraina sätter igång både, tack och lov, spontana hjälpaktioner men också funderingar. För min del är funderingarna tre till antalet. Tanken går förstås till ondskan. H

Luk 11:14–23 (Mark 9:17–29) Jesus segrar över ondskans makter Skulle Jesus ha haft rum i dagens kyrka? Debattens vågor skulle gå höga om de händelser som evangelisterna berättar om skulle äga rum mit

Luk 7:36–50 Bön och tro Tänk om en lättfotad barbröstad kvinna skulle komma stortjutande in i kyrkan och där knäböja med alla de andra vid nattvardsbordet! Det är något av det som händer i texten om k