Glad förvaltare Tionde söndagen efter pingst



1 Petr 4:7–10 Trofast förvaltning av Guds gåvor


Jag blir glad då jag tänker på henne. Och hon var glad. Som pensionär

hade hon på ett oväntat sätt fått nytt innehåll i sitt liv. Hon hade fått

ett arv som gav henne helt nya utmaningar. Inte hade hon någon större

erfarenhet av hur man sköter det ekonomiska. Men den nya värld som

öppnade sig var spännande. Det var ju inte frågan om hennes pengar, så

tänkte hon. Det hon fått var ett arv att förvalta på bästa sätt. Till vad

då? Jo, till Guds ära och för Guds rike. Så hon förkovrade sig, tog hjälp

av experter, kalkylerade, analyserade, bad och gjorde vad hon kunde för

att ta hand om den oväntade gåva hon fått.


Min amerikanska vän ställde frågan: ”Var finns de största skatterna

på vår jord?” Det blev tyst. Tankarna gick till olika platser och länder på

vår planet. Var finns oupptäckta fynd? Eller finns det sådant som någon

eller kanske bara några få vet om? Hemliga skatter? Han gav själv svaret:

”Begravningsplatsen!” Och sen kom förklaringen: På begravningsplatsen

finns mycken visdom och erfarenhet nedgrävd som aldrig blivit

förmedlad till nya generationer. Punden, gåvorna blev nedgrävda.


Jag måste få berätta för dig om en skatt jag funnit. Jag hade sökt efter

skatter på många håll och hittat en del. Men så stötte jag till något på

den egna gårdsplanen. Det visade sig vara en skattkista. Det var som att

få del av ett arv. Att förvalta.


I skattkistan fanns tre rariteter. Den ena klenoden var en tresidig

diamant. Den sida i diamanten som jag först blev fascinerad av gjorde

att jag såg mitt människovärde, min personlighet, olika färdigheter och

talanger, skapelsen som jag är en del av. Äktenskap, barn, ja livets gåva.

När jag vände på diamanten såg jag konturerna av ett kors och en tom

grav. Också den tredje sidan pockade på min uppmärksamhet. Jag såg

den kristna gemenskapen, bikt, nådegåvor och det eviga livets hopp. Du

anar dig till skattens namn, trosbekännelsen.


Men det fanns två dyrbarheter till. Den andra var en lagtavla. De tio

buden. Min första reaktion var att det är väl ingen skatt, bara varningar.

Sådana brukar ju finnas i olika skattsökningshistorier. Men jag såg något

som glimmade till. Lagtavlan var en förteckning över tio Guds gåvor.

Jag läste att jag har en Gud, jag behöver inte göra mig gudar eller vara

gud själv. Jag har fått hans namn, uppenbarat i en historisk person, Jesus

från Nasaret. Jag upptäckte vilodagens gåva, relationer att hedra och

utveckla, livet att ta vara på, äktenskapet och sexualitetens gåva och

ägodelar att förvalta. Jag fann den fantastiska gåva som kommunikation

mellan människor är och ville därför hålla tungan rätt i mun och påmindes

om att bevara framför allt mitt hjärta, för därifrån utgår allt.


Det fanns ännu mer i kistan. En dyrgrip till. Jag fann en bön som är

översatt till mer än 2500 språk. När jag började tyda texten märkte jag

att den också är full av gåvor: Gud som vår gode Pappa, hans rike att

leva i, hans vilja att söka, bröd jag behöver, förlåtelse och beskydd ...


Han som ledde utgrävningen, Martin Luther, sa en gång: ”Gud själv

blygs inte för att dagligen lära oss det här (trosbekännelsen, buden och

bönen Fader vår), han vet inte något bättre att lära oss ... hur kan vi

då inbilla oss att på en enda timme bli fullärd i det som Gud själv aldrig

blir färdig med att lära oss?!” ”Guds nåd är mångfaldig”, skriver aposteln

Petrus. Och han uppmanar oss: ”Var goda förvaltare av den.” Och

hur sker det? Petrus ger svaret: Använd gåvorna till Guds ära. Låt Gud

förhärligas i allt. Det tjänar livet, det tjänar kärleken, det gör medmänniskan

gott.

Det visste hon, pensionären.


Tack Gud, för alla dina gåvor ...

Hjälp oss att förvalta dem

2 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den fruktansvärda situationen i Ukraina sätter igång både, tack och lov, spontana hjälpaktioner men också funderingar. För min del är funderingarna tre till antalet. Tanken går förstås till ondskan. H

Luk 11:14–23 (Mark 9:17–29) Jesus segrar över ondskans makter Skulle Jesus ha haft rum i dagens kyrka? Debattens vågor skulle gå höga om de händelser som evangelisterna berättar om skulle äga rum mit

Luk 7:36–50 Bön och tro Tänk om en lättfotad barbröstad kvinna skulle komma stortjutande in i kyrkan och där knäböja med alla de andra vid nattvardsbordet! Det är något av det som händer i texten om k