Joh 1:1–14 Ordet blev människa
Juldagen är en dag av förundran, begrundan och beundran. Förundran över undret, begrundan över vad undret betyder och be-undran i tillbedjan. Ett under är så stort att det aldrig kan förklaras. Det gäller varje människas födelse, men ännu mer Jesus.
Julmorgonen talar om Jesus födelse på tre sätt.
1. Sonens eviga födelse.
Den person som föds av Maria är inte vem som helst. “Guds enfödde son, av Fadern född före all tid, Gud av Gud, ljus av Guds klarhets ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke gjord.” Djupt tänkta ord formulerade av den tidiga kyrkan. Han som föds är den andra personen i treenigheten, medaktör vid själva skapelsen. Allt skapades genom honom och till honom. Han är Faderns uttalade ord. Han är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av Guds väsen, och han är den som bär upp allt med kraften i sitt ord.
2.Det eviga Ordet föds.
Ordet blir kött, människa. Han som är av evighet kan och behöver inte skapas. Därför avlas han av helig Ande. Och föds av en jungfru. Han iklär sig mänsklig natur. Större under finns inte. Han som bär allt, blir begränsad till livmodern i en ung judisk flickas sköte! Det kallas för jungfrufödelsen. Svårt att tro? Inte för den som tror på Gud. För den som skapat universum är ingenting omöjligt. Men stort är det. Gud går in i största möjliga förnedring: En ung flicka går med stor mage, till allas förakt, hennes trolovade stöder henne efter övertalning av en ängel, men glåpord fick de alla ta emot. Ränderna går aldrig ur brukar man säga. I det här fallet var det den nyföddes öde som redan präglade hans mor och styvfar
.3. Jesus födelse i hjärtat.
Undret sker. Men det tragiska händer. Lärjungen Johannes skulle några decennier senare formulera det hela: ”Han kom till det som var hans, men hans egna tog inte emot honom.” Det började redan i Betlehem och fortsatte livet ut. Men så kan Johannes också skriva: ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn!” (Joh 1:12) Julens budskap då och nu innehåller samma motsatser. Luther formulerade det i utropet: ”Vad hjälper det om Jesus skulle ha fötts tusen gånger men aldrig fått födas i ditt hjärta!” Ja, vad hjälper det att vi firar jul, om Jesus inte får födas i våra liv?
Kan det finnas någon finare julpresent än att fira Jesus födelse genom att låta honom födas i hjärtat? Men säger du kanske: Där är så smutsigt, ostädat! Och jag säger: Han är van. Redan från födelsen. Ja, vad är egentligen en krubba? Barnkrubba har blivit en synonym till barnhem och daghem. Vi ser kanske framför oss en iordningställd säng för babyn. Men en krubba var nog ingen plats för ett barn. Djuren bökade. Det var smutsigt och dammigt. Spindelnät fanns lite här och var, likaså djuravföring. Det var där krubban fanns. Den präglades av det som i övrigt fanns i grottan.
Och det är poängen.
Det är där Jesusbarnet vill vara och förvandla. Hos den som i sitt hjärta säger: ”Jesus kom in, rena mitt sinn, kom in i mitt hjärta Jesus, kom in, bo kvar, min styrka var, kom in i mitt hjärta Jesus.” Eller som vi sjunger i Luthers jultablåpsalm där bilden med krubban fanns med i ursprungsversionen:
Ack, Herre Jesus, hör min röst:
Gör dig en bädd uti mitt bröst (krubba)
uti mitt hjärta bliv och bo
så har jag tröst och evig ro. (Psb 22:13)