Jak 1:12–16 Jesus segrar över frestelserna
Det var ganska bra där på havsbottnen. Det fanns rikligt med föda, småkryp
och småpartiklar och småfisk av alla de slag. Ja, Fichy, så kan vi
kalla honom, vår fisk, var i sitt rätta element, omgiven av vatten. Han
hade egentligen bara ett enda ansvar – att se till att han fick i sig av den
rikliga föda som fanns till buds.
Men hur det nu var så hade han börjat längta efter något annat. Tänk
vad gott det skulle smaka med något annat som omväxling. Han får inte
riktigt grepp om vad det är som växer i hans inre, men det är ett begär
efter mer, efter något annat. Tomhetskänslan griper alltmer tag i honom.
Begäret ligger och slumrar och bara väntar på att väckas till liv.
Och så en dag händer det. Fichy ser det där som han sett också några
gånger tidigare. Men då har han varit mätt. Han hade tänkt att ja, somliga
faller då för allting och står för ingenting. Det där behövde han
inte. Men nu är det annorlunda. Han ser en härlig, saftig, slingrande,
levande mask. Ju mer han ser på den desto godare blir den. Fichy minns
hur hans kompis och han en dag såg en liknande. Kompisen hann före,
hann smaka och tog sig en bit. Det lär ha varit gott. Sedan har han hört
att andra också smakat. Han vet inte riktigt vad som hänt dem. Någon
har varnat honom för den där masken, man försvinner – andra sa att
de bara blivit så till sig av glädje att man inte mera ens hann ifatt dem.
Och nu var masken där. Bara en liten bit ifrån honom och inga andra i
närheten. Han känner hur hungern griper tag i och om honom. Gälarna
arbetar för högtryck. Begäret efter att få sluka masken i sin helhet växer.
Begäret att få ta för sig ger honom kraft. Och så – några rörelser med
fenorna och masken är hans.
Men knappt hinner han smaka maskens saftighet förrän det hugger
till i honom. Det gör ont, så förtvivlat ont. Han försöker slita sig loss.
Fichy vet inte från vad och det göra bara ont värre. Och plötsligt är han
inte ens mer i sitt rätta element. Vatten omger honom inte mer. Han
kippar efter andan. Och om en stund är Fichy död.
Jesus bror Jakob måste ha haft något av det här i sina tankar när han
skriver om begäret som frestar och lockar. När han skriver om frestelsen
använder han nämligen en term från fisket för hur man lockar sitt byte
och fångar det. Resultatet är givet. Död.
I den kristna traditionen har man varit medveten om frestelsernas
farliga konsekvenser för livet. Man har talat om de sju dödssynderna:
högmod, vrede, begär, avund, girighet, lättja och frosseri. Jakob visar att
vi inte kan skylla ifrån oss. Varken på frestelsen i världen eller den onde,
och allra minst på Gud. Vi måste vara medvetna om den bundsförvant
som ondskan har i vårt eget inre.
Men vi behöver också se skillnad mellan behov och begär. Behov behöver
fyllas, begär tyglas. Behov kan bli uppfyllda, begäret vill alltid ha
mer. Begäret lurar. Det kan aldrig hålla vad det lovar. Slutresultatet är
att man skadar både sig själv och andra.
Själviskhet kan aldrig tillfredställas, den måste korsfästas. Ibland försvarar
vi vårt själviska beteende med att ”jag har så starka behov, det
är min natur”. I verkligheten handlar det om en flykt från existentiella
frågor som ”när duger jag?”, ”vad lever jag för?” och ”vad gör jag med
mitt livs bagage”? Alla former av begär leder till att man förlorar det
man längtar efter. En alkoholist kan inte mer njuta av vinets gåva, penningbegär
leder till att man inte ser det man har, sexbegär leder till att
man förlorar den närhet och intimitet som sex är tänkt att vara.
Gud, skydda mig, inte minst då när
mitt begär drar mig mot det som vill fånga mig.
Skydda mig, så att jag inte fastnar på kroken.
Tack för Jesus seger över frestelserna.
I hans namn vill jag be.
Utdrag ur Salo, Andaktsbok