Sök
  • boris158

Blev du mätt? Fjärde söndagen i fastan(Midfastosöndagen)

Joh 6:24–35 Livets bröd


Vi har nått en viktig rastplats mitt i fastan. En plats med djärva näringsrekommendationer.

En rastplats med ett vägskäl där ena vägvisaren visar liv, den andra död. Man kan tycka att Jesus medvetet spetsar till saker och ting. Går det inte bara att vara så där måttligt intresserad, så där lagom kristen? För Jesus är det mer än så. Hans anspråk är oerhörda:

”Jag är livets bröd. Jag är det levande brödet som kommit ner

från himmelen. Jag är av kött och blod, en verklig människa, som ger

mitt liv för världen. Ett bröd ska ätas. Den som äter mig, han ska leva.”

Orden från Kafernaum är gamla, men aktuella. De går hand i hand med

motivationspsykologins rön om vad det är som vi människor behöver

för att leva.


Människan behöver något att leva av.

Motivationspsykologin talar om en känsla av autonomi. Det handlar om

mer än yttre frihet. Autonom kan man vara i fängelse och bunden kan

man vara trots yttre frihet. Skillnaden beror på vad man lever av. Jesus

sade att hans bröd var att göra Faderns vilja. Det gav honom mättnad.

Det finns mycket bröd som inte mättar. ”Vad blir det av ett folk som

har det här som sin morgonbön”, undrade jag när jag befann mig på

metrostationen i Stockholm och bläddrade i gratistidningar som innehöll

egentligen bara nöjen, sexuella anspelningar, kändisar. Svaret är

ytbrändhet. Man orkar inte leva, trots all yttre välfärd. Kosten är urusel.

Jesus säger med eftertryck att liv, det är att leva i hans gemenskap.


Människan behöver något att leva för.

Motivationspsykologin talar vidare om kompetens, att känna att man

gör skillnad. Enbart yttre belöningar ger inte någon tillfredsställelse.

Må bra hormonerna infinner sig när man styrs av inre motiv. Låter det

bekant? ”Vad hjälper det en människa att vinna hela världen men få betala med sitt liv.

Den som vill vinna sitt liv, ska förlora det, men den som förnekar sitt liv för min och evangeliets skull, han ska vinna det.”

( Mark 8:34–36). Jesus visste varför han levde: för att ge sitt liv för världens

skull. Hans liv fortplantas. Det lever vidare i den som äter honom,

i den som lever i hans gemenskap.


Människan behöver någon att leva med.

Det tredje människan behöver är tillhörighet. Vi lever i en tid som kännetecknas

av individualisering. Talet om självförverkligande på bekostnad

av andra och språkvetarnas iakttagelser hur vårt språk förändrats

och blivit mer självcentrerat är symptom på det. En farlig väg. En väg som

går på kollisionskurs med livet självt eftersom vi är skapade till gemenskap.

Individualism är motsatsen till personalism. Individ kan man vara

på egen hand, men en person i gemenskap med andra.

Gemenskap är nyckelordet i Jesus fastetidsväg. Ensam fick han gå för att skapa gemenskap mellan Gud och människa och människa och människa. Gud vill

gemenskap. Gud är en treenig gemenskap. Han har ”skapat” gemenskap.

Därför vill den onde på allt sätt slå sönder gemenskapen. Jesus

lärde oss att be om vårt dagliga bröd, inte mitt. Vi är varandras bröd. All

gemenskap börjar med att ge. Så är det med Gud själv. Ta bort givandet

och bara ensamhet återstår.


Himmelske Fader,

du som gett oss det himmelska mannat

livets bröd, Jesus Kristus.

Vi ber för alla som inte har något att leva av,

något att leva för

och någon att leva med.

I Jesus namn.


Utdrag ur Salo, Andaktsbok. Boken innehåller också fördjupning av veckans tema. En text för varje vardag. Eventuell beställning kan ske via webshopen.

4 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Glad förvaltare Tionde söndagen efter pingst

1 Petr 4:7–10 Trofast förvaltning av Guds gåvor Jag blir glad då jag tänker på henne. Och hon var glad. Som pensionär hade hon på ett oväntat sätt fått nytt innehåll i sitt liv. Hon hade fått ett arv

Trångt, men rymligt

Nionde söndagen efter pingst Matt 7:13–14 Sanning och sken Ord och bilder kan börja leva sitt eget liv utanför det sammanhang där de hör hemma. Och det kan innebära att budskapet går om intet. Jesus u

Påklädd och avklädd

Matt 17:1–8 Kristus förhärligad Jesus var samtidigt Gud och människa. Han var inte ibland det ena och ibland det andra. Utan att upphöra att vara Gud avstod han från det som hör det gudomliga till. In