Matt 6:19–24 Guds omsorg
Kyrkoåret behandlar det ena viktiga temat efter det andra. Den här
veckan hjälper oss texterna med våra ambitioner. Det handlar om att
satsa rätt, att prioritera.
Många följer TV-programmet Idol. Vem ska blir årets nya stjärna?
När man intervjuar ungdomar som stått och köat i timmar om orsaker
till att de deltar är mångas svar: ”Jag vill bli berömd och tjäna mycket
pengar.” Det är en vanlig dröm, som finns litet hos oss allesammans,
men ack så bedräglig. Redan den romerska filosofen Seneca sade att
”pengar har aldrig gjort någon rik”.
Pengar är inget ont i sig själv, men tron att pengar innebär lycka är en
bedräglig och falsk tro på Mammons makt. Vad är då Mammon? Luther
säger i kyrkopostillan: ”Mammon är sådana ägodelar och pengar som
man inte använder utan samlar till en skatt och ett förråd och lägger
på kistbottnen.” Pengar och ägodelar blir en avgud om vi förlitar oss på
dem och tror att de är avgörande för vårt liv.
Jesus sade: ”Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon”, ”där din skatt
är, där är också ditt hjärta”, ”samla inte skatter på jorden”. Hans konstaterande
och varningar är om möjligt ännu mer angelägna i dag. Ägodelar,
kläder, popularitet, status och vackert utseende är så bedrägliga. När
som helst kan något av det tas ifrån oss. Jesus rekommenderar något
annat: ”Samla er skatter i himlen”! Vad kan det betyda? Han är inne på
samma ämne när han sade:
att det viktigaste är att älska Gud och sin nästa
att vi framförallt ska be att Guds namn är helgat i våra liv
att vi först ska söka Guds rike och hans rättfärdighet.
Jesus visste att då hjärtat styrs i riktning mot Gud och hans vilja har det
övriga en tendens att falla på rätt plats. Människan är aldrig sin egen
herre. Frågan är alltid vad/vem vi tjänar: Mammon eller Gud?
”Visa oss era skatter” ropade några romerska soldater en gång när
de bröt sig in i den fornkyrkliga kristna församlingen i Rom. Lorencius,
en av diakonerna, öppnade dörren till ett angränsande rum där änkor,
föräldralösa, sjuka och fattiga satt och sade: ”Här är vår skatt!”
Blommorna på bordet och chokladaskarna vittnade om att det hade
varit födelsedagskalas. Födelsedagsbarnet var inte något barn längre.
Hundra ljus skulle det ha behövts på tårtan. Jag bokstavligen knäböjde
framför henne för att nå hennes öra och framföra gratulationerna. Jag
hänvisade till blommorna och presenterna. Och så hör jag henne säga:
”Tänk om man hade gett pengarna till missionen i stället. Jag skulle ha
varit så glad om de fattiga barnen skulle ha fått mumsa i sig mat för de
pengarna.”
Hon tänkte tillbaka på dagen som varit, med glädje, men också med
litet vemod när tanken gick till de fattiga som också borde ha fått en del
av kakan. Och jag tänkte: ”Tänk att få leva 100 år och bevara ett hjärta
där det också finns rum för andra.”
Gode Gud
Jag ber om ett rymligt hjärta
som Jesus har.
I hans namn.