Text: Mark 3:13–19 I Herrens tjänst
Lärjungaskap och att göra lärjungar, det låter så exklusivt. Det är väl till
för dem som vill ta sitt kristna liv på allvar mer än andra, eller hur? En
variant av att gå i kloster helt enkelt. Elitkristna. Sådana som tror att de
är bättre än andra? Nej och åter nej! Alla är lärjungar! Att vara människa
är att vara lärjunge och att göra lärjungar. Ingen kommer undan
det. Inte ens ateisten eller agnostikern. Hur så?
Vi följer alla någon. Frågan är vem.
Vi blir alla lik någon. Frågan är vem.
Vi formar alla andra. Frågan är hurudana lärjungar vi formar.
Lärjungaskapets söndag är aktuell oberoende om vi vill det eller inte.
Men söndagen kommer med ett härligt budskap. I tre bemärkelser.
Jesus säger: Följ mig! Kan det finnas någon finare och bättre person
att följa? En som dessutom inte bara är ett historiskt exempel och en god
förebild utan en levande Herre som vill leda oss.
Jesus vill att vi ska bli lik honom. Kan det finnas någon finare målsättning
med livet? Att bli lik honom i attityder, karaktär och handlande.
Poängen med allt lärjungaskap är ju att bli lik sin Mästare.
Jesus sänder ut oss att göra lärjungar till honom. Kan det finnas något
större uppdrag i livet? Att få leda människor in det som de var skapade
till och till gemenskap med Gud som vill dem det allra bästa. Och veta
att han är med i uppdraget.
Gäller det oss alla? Ja, det får vi vara säkra på. Redan Jesus sätt att
välja ut de tolv första lärjungarna visar det. Några från landsbygd och
några från stad. Någon från societeten och någon från gerillarörelsen
och en del från medelklassen. En framfusig, andra bullersamma, någon
tvivlande, någon skrivkunnig, andra analfabeter och så vidare.
Personlighetskartans alla typer var nog representerade.
Men måste man inte kunna mycket? Och vara så där tillräckligt religiös?
Ja, hur mycket visste lärjungarna när de kallades? Egentligen ingenting.
De hade troligtvis hört Jesus några gånger. Någon av dem hade
varit Johannes döparens lärjungar. Men det skulle visa sig att de fick
börja helt och hållet från noll. Först måste Jesus få dem att förstå vem
han var. De trodde att de hade följt en vanlig rabbi. Efter mycket om
och men och många, många frågetecken och utropstecken förstår de att
de har Messias, Guds smorde bland sig. Och då börjar följande lektion
som var ännu svårare att förstå: Messias lidande, död och uppståndelse.
Det kristna budskapet bärs av paradoxen: Styrka mitt i svaghet. Det
självsäkra, det hårda, det framfusiga är lärjungaskapets motsats. Propaganda
och påtryckningar är fjärran från Mästarens väg.
Den tyske nazimotståndaren Dietrich Bonhoeffer sa på sin tid: ”Den lärjunge som inte
vet något om Guds ords svaghet, kan aldrig förstå Guds förnedring.”
Och samtidigt: ”Det svaga ordet” är ensamt det starka, barmhärtiga ord
som kan förändra hjärtan. När Guds personifierade ord, Jesus Kristus,
valde svaghetens väg finns det då någon annan väg för den som följer
honom? Och därmed öppnas också möjligheterna för var och en att få
vara med i hans följe. Finns det någon annan som ytterst är värd att
följa, bli lik och kalla andra till?
Gud, ge mig ögon som ser din väg
Vilja att handla
och mod att gå den.
I Jesus namn