Vad då hjälpa? Fjortonde söndagen efter pingst


Luk 10:25–37 Vår nästa

Man kan vara hemmablind på många olika sätt. Det gäller också

bekanta texter och berättelser. Det tragiska händer att en berättelse,

som ursprungligen var dynamit, möts med en gäspning.

Alla såg händelsen framför sig. Det som hände kunde hända vilken dag

som helst. Ett överfall på den livsfarliga vägen, prästen som gick förbi en

landsman, kanske skyllde han på att han inte ville bli rituellt oren. Leviten

kanske tänkte: Man hjälper väl bara den som förtjänar att hjälpas.

Jesus ord om samariern kommer som en våldsam chock. Ingen hade

väntat sig något sådant. Samariern, han av alla, blir en förebild.

”Blixten slog ner i deras bil” läste jag i dagstidningen. Bilisterna blev

förstås chockade. En bil anses ju vara en trygg plats när åskan går. Men

det var något annat som gjorde dem ännu mer förvånade: Ingen stannade

för att erbjuda dem hjälp där de stod och väntade i regnväder flera

timmar på bärgningsbilen.


Jesus liknelse avslöjar tre olika sätt att tänka i vardagsmötet med andra:

• Allt ditt är mitt – destruktivitetens väg. Det är rövarnas tänkesätt

om det sedan gäller pengar, egendom, tid, en annans kropp

eller något annat.

• Allt mitt är mitt – likgiltighetens väg. Prästen och leviten går

förbi. De vänder bort blicken. De ville inte se. Man vill inte engagera

sig, varken innanför eller utanför hemmets väggar.

Allt mitt är ditt – givandets väg. Man ser livets mening: vi finns

till för varandra. De två andra vägarna skadar alla parter. De

åstadkommer stresshormoner. Det tredje alternativet bygger upp.

Hälsosamma hormoner förlöses. Ibland är det så att det är bara

det vi har gett som finns kvar ...


Den lagkloke försökte utnyttja en teologisk fråga för att komma åt en

medmänniska, i det här fallet Jesus. En alltid lika aktuell frestelse. Jesus

gav mannen ett och annat att tänka på. Mannens ytliga fråga: ”Vem är

då min medmänniska?” blev till bumerang i form av en uppmaning: Var

du själv en medmänniska!


Kan vi då vara medmänniskor för alla? Är det vår uppgift att hjälpa

alla? Nej. Ingen har kraft och resurser till det. Liknelsens konkreta svar

är: Hjälp den du möter på livsvägen. Hjälp dem du kan hjälpa.

Men hur ska vi orka? Var finns kraften och motivationen? Psalmen

ger svaret.


Men hur skall du kunna älska

trofast, utan själviskhet?

Han som älskat in i döden,

han allena lär dig det.

Öppna därför först ditt hjärta

för den Gud som har dig kär.

Ös utav hans kärleks fullhet.

Kärleken dig älska lär.

(Psb 460:4–5)


Utdrag ur Salo, Andaktsbok

6 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den fruktansvärda situationen i Ukraina sätter igång både, tack och lov, spontana hjälpaktioner men också funderingar. För min del är funderingarna tre till antalet. Tanken går förstås till ondskan. H

Luk 11:14–23 (Mark 9:17–29) Jesus segrar över ondskans makter Skulle Jesus ha haft rum i dagens kyrka? Debattens vågor skulle gå höga om de händelser som evangelisterna berättar om skulle äga rum mit

Luk 7:36–50 Bön och tro Tänk om en lättfotad barbröstad kvinna skulle komma stortjutande in i kyrkan och där knäböja med alla de andra vid nattvardsbordet! Det är något av det som händer i texten om k