Den fruktansvärda situationen i Ukraina sätter igång både, tack och lov, spontana hjälpaktioner men också funderingar. För min del är funderingarna tre till antalet.
Tanken går förstås till ondskan. Hur hemsk den är och var Gud är? Kan Gud bara inte stoppa den? Frågan är förstås urgammal. Vad händer om Gud stoppar ondskan. ja, det innebär slutet också på dig och mig, inte bara president Putin! Påsken talar om att Gud i sin kärlek gick en annan väg. reparationens, återupprättelsens och befrielsens väg. Gud medlider, förlider, "hoslider" och avlider för oss i vår Frälsare och Herre. Gud tar verkligen ondskan på allvar, det visar långfredagen mer än något annat. Påskdagen förkunnar början på dess slutgiltiga slut.
Det andra. Är det egentligen inte märkligt? Frågan om var Gud är blir ofta aktuell "först" då man själv drabbas av cancer, har andra problem i sin närhet eller när krigshotet kommer nära det egna landet. Trots att krig, sjukdomar, död och elände hela tiden har funnits. Visst förstår vi att det fungerar så, men visst avslöjar det obönhörligt vår själviskhet...
Den tredje tanken om ondskan. Vi bör se upp med en speciell frestelse just nu: Inbillningen att vi i väst står för det goda och allt i Ryssland representerar det onda. Självbelåtenheten växer snabbt liksom svartmålningen av motparten. Allra minst får ngt sådan avspegla sig i attityden till rysktalande i vårt eget land.
Men mitt i allt detta. Påsken är inte en högtid utan verklighetsförankring, den är det motsatta! Seger över ondskan i alla dess former. Må det också få prägla våra liv så att vi ibland i ord och ännu mer i handling lever ut dess budskap!
Därför Glad påsk.
Comments