Trosväckare Tredje söndagen efter trettondagenJoh 4:39–42 Jesus väcker tro


Hon är som tagen ur vilken veckotidning som helst. Eller film. Ja, hon finns lite var som helst. Livet hade gått sönder. Det blev inte som det var tänkt. Hon hade gjort fel livsbeslut. Sådant som gav livssår. Och andra hade utnyttjat och använt henne för egna själviska syften. Livskrukan var tom.

Men hon fick ett möte som förvandlade hennes liv. Livsmötet gjorde att hon vågade möta sig själv, det hon var och det hon gjort. Och i hans ögon såg hon vad hon var ämnad att vara. Vem hon egentligen var bakom alla masker.

Hon lät sin kruka stå. Det gamla var förbi. Nu ville hon ge vidare

det hon fått. Hon vågade möta sitt förflutna. Allt det som hon tidigare försökt dölja, smugit sig undan. Nu fick alla höra, byborna, skvallrarna, utnyttjarna, förstörarna. ”Kom så får ni se en man som har sagt allt jag gjort, månne han är Messias?”

Tron hade vaknat till liv och tron väckts i en hel by. Vad hade hänt? Vad var hemligheten? Vad hade hon mött?

Jesus hade mött henne både med nåd och sanning. Inte med en utslätande billig tillintetgjord nåd: ”Gud älskar dig som du är. Han accepterar dig. Fortsätt leva som du vill.” Inte med en hård, obarmhärtig, exkluderande sanning: ”Du har gjort fel. Du är fel. Du har ingenting här att göra, och vill du vara här ska du förändra dig först.”

Jesus hade öppnat livsmötet. Han frågade hur hon egentligen hade det med livskraften. Han hade skapat intresse. Han hade öppnat dörren till nya möjligheter för henne. Men så kom det oväntade: hans raka ord om det som hade förstört hennes liv. Det som hon innerst inne visste, men inte ville erkänna och inte hade kunnat slita sig loss från. Synden och såren. Men han släppte henne inte. Han lät henne inte förvilla sig eller fly in i en religiös debatt om vilken religion som egentligen har rätt.


Jesus för henne till pudelns kärna: ”Vem är jag? Jag som talar med dig är den du sökt fastän du inte vetat om det. Jag är den du söker, den Messias ditt inre längtar efter.”


Undret händer. Hon, den föraktade och utstötta blir stadens räddning. Hon, utan utbildning, blir upphov till väckelse. Vad var hemligheten?

Jo, hennes budskap var självupplevt, hennes vittnesbörd var äkta och enkelt. Ingen kunde förneka det. Hon vittnade inte i första hand om det som hänt i hennes liv utan om den person som förvandlat hennes liv. Och hennes vittnesbörd var fullt av respekt för åhörarna. Det kom inte uppifrån utan underifrån. Det var inte självsäkert utan frågande. Det svarade inte på frågor ingen ställde utan öppnade ett svar på en fråga som alla bar på.


Hon exemplifierar på ett fint sätt tydlighet, kristuscentrering i budskapet, med öppenhet för medmänniskan. Ibland kan det bli tvärtom: en otydlig kyrka som vill ha så högt till tak att man bryter sönder både väggar och golv. Eller en sådan övertydlighet som blir dömande och uteslutande.


Kvinnans vittnesbörd var präglat av livsmötet med Jesus. Han tvekade inte när det gällde de egna anspråken, men visade samtidigt respekt både för hennes och andras integritet.

Tack Herre

För att du möter oss

med samma kärlek.

Hjälp oss att möta oss själva och andra

på samma sätt

så att du också får använda oss

som trosväckare.



https://soundcloud.com/user-323989426/tredje-soendag-e-trettondag

Som tidigare kan du höra dagens andakt på Soundcloud

0 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den fruktansvärda situationen i Ukraina sätter igång både, tack och lov, spontana hjälpaktioner men också funderingar. För min del är funderingarna tre till antalet. Tanken går förstås till ondskan. H