Nionde söndagen efter pingst
Matt 7:13–14 Sanning och sken
Ord och bilder kan börja leva sitt eget liv utanför det sammanhang där de hör hemma. Och det kan innebära att budskapet går om intet. Jesus undervisade om den smala och breda vägen, och om den trånga och vida porten. Han berättade om den kloke mannen som byggde på klippan och dåren som byggde på lösan sand.
De två vägarna blir ofta en illustration av vägen till himlen eller förtappelsen. Den trånga porten blir igen en bild för att det inte går att komma genom porten med en ryggsäck full med egna goda gärningar eller synder. Den kloke mannen kommer att
symbolisera den som tror på Jesus och dåren, den som inte tror.
Ovanstående tolkningar kan säkert fungera i en predikan.
Men frågan är om vi förlorar något på vägen. Om vi ser till sammanhanget, vad säger Jesus egentligen? Orden om de två portarna och de två vägarna finns i slutet av bergspredikan efter Jesus tal om den gyllene regeln. De finns före Jesus tal om den goda och dåliga frukten och före hans slutkläm, illustrationen om de två männen som byggde ett hus.
När vi läser texten i dess sammanhang så blir vandringen genom den trånga porten den gyllene regeln och principen i funktion. Den trånga porten i våra liv är att välja Jesus goda vilja fram om vår själviska. Vägen är så smal att den enda möjligheten att inte hamna i diket är att se ryggen på den vi följer, Jesus. Då bygger vi på klippan.
Bergspredikan handlar om livet här och nu. De två männen är för
Jesus en illustration av alla de som hörde hans undervisning. Den som byggde på klippan lyssnade och praktiserade ordet. Den som byggde på lösan sand valde att inte handla i enlighet med Jesus undervisning. Jesus visar alltså på flera sätt de två kontrasterna: jagets och kärlekens väg.
Det är lätt att följa med mängden och göra som alla andra, men risken är att man förlorar sig själv och livet. Däremot öppnar sig livet där man väljer att säga nej till själviskheten och i stället lever i Jesus efterföljd. Luther påpekade på sin tid att helighet är att upphöra med inkrökthet.
Kärleken till Gud uttrycks i att man vänder sig utåt, till tjänst för andra. Kent Keith skrev som nittonåring ”ledarskapets paradoxala budord”, några satser som spridits världen över, framför allt därför att Moder Theresa tog dem till sig. De paradoxala satserna är förankrade i bergspredikan, som ju talar om Guds rikes livsprinciper.
Paradoxerna är ypperliga exempel på vad det innebär att färdas på den smala vägen, gå genom den trånga porten och att bygga sitt liv på klippan.
1. Människor är ologiska, oförnuftiga och självupptagna. Tyck om
dem i alla fall.
2. Om du gör en god gärning kommer människor att anklaga dig för
att ha dolda, själviska motiv. Gör goda gärningar i alla fall.
3. Om du är framgångsrik kommer du att få många falska vänner
och lika många sanna fiender. Var framgångsrik i alla fall.
4. De goda gärningar du gör i dag är bortglömda redan i morgon.
Gör goda gärningar i alla fall.
5. Ärlighet och öppenhet gör dig sårbar. Var ärlig och öppen i alla
fall.
6. Stora människor med stora visioner kan med lätthet krossas av
små och trångsynta människor. Tänk stort i alla fall.
7. Människor gillar folk som är i underläge men de lyder bara folk
som är i överläge. Kämpa för dem som är i underläge i alla fall.
8. Det du ägnar åratal åt att bygga upp kan raseras över en natt.
Bygg i alla fall.
9. En del människor behöver verkligen hjälp, men de kan angripa
dig om du faktiskt hjälper dem. Hjälp människor i alla fall.
10. Om du gör ditt allra bästa får du kanske bara ett slag i ansiktet
tillbaka. Gör ditt bästa i alla fall.
Tack Jesus för att du gått före,
öppnat porten, är vägen
och går med oss på den.
Utdrag ur Salo, Andakttsbok
Comments