Tacksamhet är friskvård Femtonde söndagen efter pingst


Luk 17:11-19 Tacksamhet

Jesus i gränslandet

Jesus befann sig på vandring. Han går längs gränsen mellan Samarien

och Galileen. Där i gränslandet har nöden fört människor samman. När

lepran drabbade hade härstamning och börd inte mer så stor betydelse.

Jesus möts av tio spetälska män; människor med förvridna lemmar, sår

och infektioner. En del av dem kan bara med knapp nöd använda händer

och fötter. De är klädda i trasor och ovårdade. De ropar ut, som

lagen påbjöd dem, ”oren, oren” för att varna folk.


Jesus i gränslandet, då som nu, i sådana trakter som vi människor undviker.


Nödens rop

De sjuka stannar på avstånd som lagen bjöd dem. Många har stämbanden

förstörda. De ropar ut ett hest: ”Mästare, förbarma dig över oss”.

Vad väntar de att han ska göra? Ge dem mat? – Ännu mer. De bär på

ett spirande hopp att han ska förbarma sig över dem, bota dem, som han

gjort med andra. Han hör.


Jesus hör också nu ett hest rop på hjälp.


Trons lydnad

”Gå och visa er för prästerna.” Det blir rörelse bland de tio. Vad menar

han? Ska vi gå och visa upp våra sår och bli bortschasade än en gång?

Hur vet vi att vi blir friska? Någon undrar kanske varför Jesus inte här

och nu botar dem. Men förtröstan på Jesus och hans ord vinner småningom.

Undret sker. Det blir glädje och stoj när de börjar märka förändringen

hos sig själva och varandra. ”Jag är ren, jag är frisk! Också

du! Vi alla!”


Att gå på Jesus ord är alltid riskfyllt – men alltid i någon mening friskfyllt!


Tacksamheten

En kommer tillbaka. Fötterna hade tidigare gett vika – nu hoppar och

dansar han av glädje. Han kraxar inte mera sitt ”oren, oren” utan prisar

Gud med hög och klar röst. Han blir inte som tidigare på avstånd utan

springer fram till Jesus. Han tackar och tackar. Tacksägelsen hade hittat

hem.


Gud, alla goda gåvors givare – tacksägelsens hem.


Var är de nio?

Jesus spanar förgäves efter de andra. Varför kom de inte tillbaka? Var

de redan uppslukade av förändringen som helandet innebar? Anade de

att Jesus ville något mer i deras liv? Förvandling, inte bara förändring.

Ville de bara ha gåvan, inte Givaren? Blev de förstelnade av stolthetens

lepra? Ingen annan kom än denne samarier – och samarierna som

beskylldes för att vara ett ohederligt och otacksamt släkte!


Tacksamheten saknas ofta där man tycker den borde finnas och dyker

upp där man minst av allt anar det.


Tacksamhetens multiplikation

Mannen får mycket mer än han kunde tänka sig. Han blir en upprät(t)

ad människa, upptagen på nytt i gudsgemenskapen av översteprästen

Jesus själv. Hans sinne som förr genomsyrats av ”oren, oren” förvandlas

och renas av Jesus ord. ”Jag är ren, friförklarad. Jesus har sagt så.” Ännu

mer tacksam stiger han upp. Ännu mer tacksam, hoppande och skuttande

går han sin väg.


Tacksamheten smittar av sig, förökas, blir en livsattityd och berikar livet

mångfalt.


Tack, himmelske Far,

för att jag har någon att tacka!

I Jesus namn

5 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den fruktansvärda situationen i Ukraina sätter igång både, tack och lov, spontana hjälpaktioner men också funderingar. För min del är funderingarna tre till antalet. Tanken går förstås till ondskan. H

Luk 11:14–23 (Mark 9:17–29) Jesus segrar över ondskans makter Skulle Jesus ha haft rum i dagens kyrka? Debattens vågor skulle gå höga om de händelser som evangelisterna berättar om skulle äga rum mit

Luk 7:36–50 Bön och tro Tänk om en lättfotad barbröstad kvinna skulle komma stortjutande in i kyrkan och där knäböja med alla de andra vid nattvardsbordet! Det är något av det som händer i texten om k