Oförklarlig nåd Tredje söndagen före fastetiden


(Septuagesima)

Matt 20:1–16 Den oförtjänta nåden

Tomas Kroksmark, professor i pedagogik påstår att Jesus från Nasaret

är världens främsta pedagog. I sin bok om Jesus förkunnelse beskriver

han hur Jesus också tog skämt, ironi och överdrifter till hjälp för att

få fram sitt budskap. Det var otänkbart att en god herde skulle överge

hela sin flock för att leta efter och hämta ett enda bortsprunget får. En

tjänare kunde inte vara skyldig tio tusen talenter, vilket var en astronomisk

summa för en tjänare på den tiden. Man säljer knappast allt för

att kunna köpa en enda pärla. Man brukade inte tacka nej till en fest.

En samarier brukar inte spela hjälterollen och en person som arbetar en

timma får inte samma lön som en som jobbat en hel dag.


Så långt professorn. Det finns många fler exempel. Jesus undervisning

har haft en förunderlig förmåga att överleva. Den har, trots många försök

till utrotning, bitit sig fast i det mänskliga medvetandet. Varför? Det

hänger ihop med Jesus som person, hans handlande och hans budskap.

Hans budskap var så oväntat att han måste ta till otänkbarheterna för

att få fram budskapet.


Tänk nu på det här med nåd. Vi i det efterkristna Europa är så vaccinerade

mot budskapet att vi ibland missar hela poängen. Tänk om

man i arbetsmarknadsförhandlingar skulle komma fram till att alla ska

ha lika lön. Ja, inte bara så att ojämnheter mellan manligt och kvinnligt

jämnas ut eller att alla yrkesgrupper får samma lön. Nej, oberoende av

antalet arbetstimmar skulle utbetalningen vara lika för alla. Varför? Jo,

därför att alla har samma grundbehov av mat på bordet och tak över

huvudet. I liknelsen om vingårdsarbetarna är just det som händer. Jesus

budskap är klart. Guds godhet och nåd gäller alla. Där nåden gäller har

vi inte någon orsak att förhäva oss, men inte heller någon anledning till

förtvivlan. Nåden kör både missmod och högmod på porten.


Nåd betyder inte nätt och jämt eller att det får gå för den här gången.

Nej, nåd är något helt annat. Nåd och glädje har samma ordstam och

hör samman. Nåd står för det som väcker glädje. Den är en attityd av

vänlighet, godhet, skönhet, tacksamhet och välbehag. Redan psalmisten

utbrister att Guds nåd är bättre än liv, ja mer än liv! (Ps 63:4). Jesus

proklamerade och levde ut Guds nåd. Gud är glad i dig.


Men allra svårast hade man på Jesus tid, liksom i vår, att förstå att

nåd är något man får gratis. Utan motprestationer och förtjänster. Den

är oförtjänt. Jag tänker på en fågelmamma som matar sina hungriga

fågelungar. De blir mättade utan meriter. Jesus tar barnets tro som en

förebild för oss vuxna. Vad gör en baby när mamman ammar sitt bar? Tar

emot näring och värme. Bara tar emot.


Amazing Grace är en av kristenhetens mest populära sånger. Den är djupt

förankrad i den tidigare slavhandlarens John Newtons egen omvändelse.

De svenskspråkiga översättningarna kämpar med att få fram vidden i

Guds nåd. En talar om ”förunderlig nåd”, en annan ”av nåd, av nåd”,

en tredje ”förundrad jag hör”. Guds nåd är ogripbar. Mycket större än

vad vi kan fatta. Den är plattformen för det övriga i livet. Det ändlösa

klättrandets tid är över. Det hade psalmisten insett:


Jag ägnar mig inte åt stora ting,

åt det som övergår mitt förstånd.

Nej, jag har lugnat och stillat min själ,

jag är som ett litet barn,

som barnet i moderns famn.

(Ps 131:1)

1 visning0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den fruktansvärda situationen i Ukraina sätter igång både, tack och lov, spontana hjälpaktioner men också funderingar. För min del är funderingarna tre till antalet. Tanken går förstås till ondskan. H