Märkliga vittnen Julafton

Luk 2:1–14 Löftena uppfylls

– Det är egentligen oerhört.

* Vad då?

– Jo, att några herdar är de första som hör julbudskapet.

* Varför det?

– Herdeyrket var föraktat på Jesus tid. Herdar kunde inte på grund av

sitt arbete delta i de religiösa ritualerna som andra. De var helt enkelt

utanför. Man talade om ”syndare och publikaner”, dit hörde också herdarna.

De hade liksom kvinnorna inte någon talan vid en domstol. Man

kunde helt enkelt inte lita på dem ...

* Men i julevangeliet fungerar ju herdar som vittnen!

– Ja, det är det som är det märkliga. Om man vill hitta på en berättelse

så säger man nog inte att änglarna förkunnade budskapet om Frälsarens

födelse för herdar. Det var sämsta tänkbara PR. Så gör man helt enkelt

inte om man diktar ihop en story. Jag tycker det visar att julevangeliet

inte är någon saga utan en historisk händelse.

* Men varför är då herdarna de första som hör budskapet?

– Kan det vara så att Gud på det sättet visar att han menar allvar med

det han säger? Änglarna talade om en ”glädje för hela folket”. När budskapet

förmedlades till herdar så gällde det verkligen alla.

* Så du menar att de som var utanför skulle ha haft svårt att ta till sig

budskapet om det först hade riktats till de judiska prästerna?

– Ja, det menar jag. Men det finns också en annan poäng. Det att budskapet

landar mitt i ett arbetsskift är intressant. Budskapet gällde inte

en separat religiös del av livet, utan hela livet. Och det skulle barnet

som föddes verkligen att visa. Han illustrerade ofta sin förkunnelse med

vardagsbilder. Han var en vardagsmänniska och hans budskap gällde

vardagen.

* Ok, jag förstår vad du menar. Jag har hört att i Aten och Rom på den

här tiden såg man ner på det kroppsliga arbetet?

– Ja, så var det. En fri man skulle inte utföra kroppsarbete; det var slavarnas

uppgift och de utgjorde fyrtio procent av befolkningen i Romarriket.

Jesus däremot utförde själv en slavs arbetsuppgift när han tvättade

lärjungarnas fötter. Han hade erfarenhet som snickare. Det var naturligt

för honom att se arbetet som något gott.

* Men vad har det nu att göra med julen? Vi ska ju nu ha ledigt!

– Det har massor att göra med vårt julfirande. Vi behöver inte söka Gud

i det som glittrar, i det glansbildsaktiga, inte i det som vi ändå inte är och

inte kan bli. Vi får ta emot glädjebudet om en Frälsare mitt i vardagslivet.

Då blir helgen en verklig fest.

* Och då, om jag förstår det rätt, så blir inte julen en flykt från vardagen

och livet. Kanske i stället en kraftkälla för livet och det som möter mig

i vardagen?!

– Ja, om jag har läst julevangeliet rätt så grundade herdarna inte något

kloster där i Betlehem utan vände tillbaka till sina får och prisade och

lovade Gud!

Himmelske Fader, vi ber

att som herdarna få drivas av den heliga brådskan

att vara din son nära,

att som Maria få stilla stunder av eftertanke och begrundan,

så att den här julen innebär

att vi tillsammans med många häpnar

och med herdarna återvänder från julkrubban

med mycket att berätta om,

och ständigt får förundras över att allt är som ditt ord har sagt.

Det ber vi genom Jesus Kristus, vår Frälsare.

Utdrag ur Salo, Andaktsbok. Boken innehåller också uppslag för veckans olika dagar med möjlighet till fördjupning av veckans tema.