Kallelse till bröllop Tjugoförsta söndagen efter pingst


Matt 22:1–14 Jesus sändebud

Bröllop har alltid varit en viktig händelse. Det gällde också den kultur

där Jesus levde. Jesus använde ofta bilden av bröllop i sin förkunnelse och

gjorde det med en oerhörd djärvhet. Han talade om sig själv som brudgummen,

en bild som annars användes om Gud!

Texten berättar om ett

mycket märkligt bröllop. De inbjudna gästerna vägrar att komma fastän

självaste kungen ställer till stort bröllop för sin prins. Man är fräck nog att

säga nej. Det blir hårda bud: mord, nya inbjudningar och utkastning av

den som vågade träda in i festen utan bröllopskläder. Jesus anknyter till

aktuella strömningar i tiden. Man ville inte delta i regentens bröllopsfest

eftersom det innebar att man understödde hans förtryck. Beskrivningen

av den despotiske kungens handlande är också det tidstypiskt.


Jesus använder alltså en händelse som kunde ha hänt under hans tid

och låter det bli en bild av vad som är på gång där han förkunnar. En

liknelse har oftast en poäng, vi ska inte försöka hitta tillämpningar till

alla detaljer. Gud är framför allt ingen despot. Men liknelsen satte igång

tankar då och gör det fortfarande.

• Vilka (sken)orsaker finns i dag till att säga nej till Guds bröllopskallelse?

• Allt är ordnat. Nattvardsbordet är dukat till fest. Kommer vi?

• Duger evangeliets bröllopskläder, Jesus försoning, eller vill vi komma

i egna kläder?

• Många utsända tjänare misshandlas också i dag.

• Gud är fast besluten att det skall bli bröllop. När är bruden redo?


Det kristna budskapet är ett glädjebud. Eller som missionspredikanten

Verner Söderström en gång sade så fint, stilla och lugnt: ”Vi kallar till

bröllop, inte till begravning.” Glädjen motiverar. Jag tänker på kvinnan

som första gången blev farmor. Hon berättade hur hon ville omsluta hela

världen i sin famn.


Som vigselpräst ser jag ofta hur bröllopspar stolta träder fram till altaret. ”Se vem jag funnit? Tänk att hon/han utvalt mig bland alla de andra. Jag känner mig älskad och älskar!” Budskapet bär budbäraren. Så var det också för maratonlöparen som löpte från

Maraton till Aten med budskapet ”vi vann”. Budskapet gav kraft. De första kristna sade när motståndet var hårt. ”Vi kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört.” Vi får ha samma stolthet över att tillhöra Kristus. Berömmelsen finns i honom och över honom. Frimodigheten

har en tendens att börja avta när vi börjar se på oss själva. Det är honom

vi får presentera, inte oss själva.


Budbärarna är olika. Sättet att frambära budet är många. Har du hittat

din plats i sändebudskedjan? Hur ska någon kunna tro om ingen berättar,

frågade Paulus och så är det också i dag. Ibland kan det sägas om

någon ”att han är en så god kristen, han talar aldrig om sin tro”. Och

visst är det sant att livet är det bästa sändebudet. En kristen är den Bibel

världen läser. Men vi kan inte dra oss undan det muntliga vittnesbördet.

Vi har olika gåvor, somliga har gåvan att evangelisera, men alla som tror

på Jesus har uppdraget att vittna om sin Frälsare. På det sätt som Herren

leder. Finns det egentligen någon större glädje och förmån?


Herre,

Tack för dem som fått vara sändebud för mig.

Hjälp och led mig så att jag i min tur

i ord och handling kan bära budskapet vidare.

Till Jesus ära. I hans namn


utdrag ur Boris Salo, Andaktsbok

3 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den fruktansvärda situationen i Ukraina sätter igång både, tack och lov, spontana hjälpaktioner men också funderingar. För min del är funderingarna tre till antalet. Tanken går förstås till ondskan. H

Luk 11:14–23 (Mark 9:17–29) Jesus segrar över ondskans makter Skulle Jesus ha haft rum i dagens kyrka? Debattens vågor skulle gå höga om de händelser som evangelisterna berättar om skulle äga rum mit

Luk 7:36–50 Bön och tro Tänk om en lättfotad barbröstad kvinna skulle komma stortjutande in i kyrkan och där knäböja med alla de andra vid nattvardsbordet! Det är något av det som händer i texten om k