I tro till Jesus Tjugonde söndagen efter pingstMark 2:1–12 Tro och otro



Ryktet har gått att Jesus är tillbaka i Kafarnaum. Stugan fylls. Jesus förkunnar.

Petrus försöker bereda plats för fler och fler men till slut går det

inte längre. Petrus hus fylls till den grad att man inte ens via dörröppningen

kan få syn på Jesus.


Men det är några som ännu borde få komma in. Några män med sin

lama vän. De försöker tränga sig igenom dörren, men det går bara inte.

Nöden har ingen lag. Kärleken är uppfinningsrik. Förtroendet för Jesus

styr deras steg. De ser trappan som leder upp till taket. Taket rivs sönder,

kvistar och lera flyger iväg och ramlar delvis på Jesus och dem som är

samlade runt honom. Den sjuka mannen hissas ner.


Jesus ser skeendet, säkert med ett småleende. Han avbryter sin förkunnelse,

vänder sig till mannen. Alla, också vännerna där uppe, väntar

på ett helande. Jesus säger till allas häpnad: ”Dina synder förlåtas dig!”

Långt före allt tal om psykosomatiska sjukdomar och en holistisk syn på

människan är Jesus medveten om att mannens kropp inte kan helas om

mannen inte först får ett inre helande.


Det var en utbredd judisk föreställning att Gud ensam ägde makt att

döma, skapa liv och förlåta synder. Inte att undra på att det blev liv i

folkmassan som i en myrstack: Profeten från Nasaret hädar! Hur kan

Jesus säga så? Om person A gör något tokigt mot person B, hur kan då

person C komma och säga till person A att jag förlåter dig! Vad hade

Jesus att göra med mannens synd? Inte var den ju riktad mot Jesus! Hur

kan han då förlåta synder? Jesus gjorde sig själv till Gud! Sådant var

hädelse och straffet för det var stenande till döds.


Jesus visste vad de tänkte. Han frågade vad som är lättare, att förlåta

synder eller bota sjuka. Båda sakerna var ju egentligen omöjliga men för

att visa att hans förlåtande ord inte är tomma ord säger han till mannen:


”Tag din bädd och gå hem!” Markus tecknar ner ett folkligt ord, som

närmast står för en enkel bärbar bår som användes av tiggare. Med stor

sannolikhet kan man anta att den lame mannen brukade placeras ut vid

allmänna platser när en ny dag grydde för att tigga ihop sitt uppehälle.

Men nu öppnades en ny framtid.


Ett rabbinskt talesätt sade att ingen sjuk kan helas från sin sjukdom

om inte hans synder förlåtas. Och nu var denne man frisk, alltså var

han förlåten. Jesus handlande visade att hans anspråk på att vara Gud

var sant.


Berättelsen fascinerar – Tänk att Jesus alltid är före sin tid.

Berättelsen frågar – Vem var/är Jesus? Är något annat än att han är

Guds son intellektuellt hållbart?

Berättelsen utmanar – Vilka är hindren i dag för människors väg till tron

på Jesus?

Berättelsen lär – Förbön är att i omsorg bära människor i tro till Jesus.

Berättelsen tröstar – Jesus ser också oss som individer. Nya möjligheter

är en verklighet också i dag.


Fader

Vi bär fram det förlamade:

i våra egna liv

i våra familjer

i församlingar och kyrka

i vår värld

Just nu tänker vi på ...

i Jesus namn.


Utdrag ur Salo, Andaktsbok. söndagens texter kan också höras på ViBoSa Soundcloud

1 visning0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den fruktansvärda situationen i Ukraina sätter igång både, tack och lov, spontana hjälpaktioner men också funderingar. För min del är funderingarna tre till antalet. Tanken går förstås till ondskan. H

Luk 11:14–23 (Mark 9:17–29) Jesus segrar över ondskans makter Skulle Jesus ha haft rum i dagens kyrka? Debattens vågor skulle gå höga om de händelser som evangelisterna berättar om skulle äga rum mit

Luk 7:36–50 Bön och tro Tänk om en lättfotad barbröstad kvinna skulle komma stortjutande in i kyrkan och där knäböja med alla de andra vid nattvardsbordet! Det är något av det som händer i texten om k