Luk 6:36–42 Var barmhärtiga
Jesus praktiserade sin undervisning. Ord och handling var integrerade
i honom. Det gällde också hans ord om barmhärtighet. Han levde i
och utstrålade barmhärtighet. Han hade hjärtat på rätt ställe. Men vad
innebär det för oss att vara barmhärtiga och inte döma?
Yanit och Reven Ross, mångåriga missionärer i Israel och Sydafrika,
definierar barmhärtighet i sin undervisning utifrån bergspredikan så här:
• Barmhärtigheten tillåter andra att misslyckas och ändå får de vår
kärlek. Vi förlöjligar eller kritiserar inte andra när de misslyckas.
• Barmhärtigheten älskar och behandlar en annan som en person
med värde också när han eller hon gör det som är ovärdigt. Barmhärtigheten
försvarar, älskar och beskyddar.
• Barmhärtigheten väljer att se det goda, också när det finns bara litet
gott att se.
• Barmhärtigheten vänder förläget bort huvudet när den konfronteras
med andras fel och brister.
• Barmhärtigheten känner smärta när andra skäms. Barmhärtigheten
gläds inte när någon misslyckas utan täcker snabbt över synden med
förlåtelse.
Barmhärtighetens motsats är enligt Jesus att döma. Paret Ross beskriver
olika former av felaktigt dömande:
• Juridiskt – att snoka i andras officiella eller civila angelägenheter.
• Övermodigt – att döma utifrån misstankar eller tro på obekräftade
rykten.
• Skenheligt – att upptäcka små fel hos andra och samtidigt vara likgiltig inför egna synder och verka helig samtidigt som man ger efter för begär eller kompromisser.
• Skyndsamt – att tänka det värsta om någon innan saken är utredd
eller innan det finns bevis för att misstankarna stämmer.
• Orättfärdigt eller orättvist – att ignorera allt som är gott och rätt i
en annan och bara se det som är otillfredsställande.
• Obarmhärtigt – att vara obarmhärtig och snabbt döma andra.
Hur hör uppmaningen att inte döma ihop med att stå för det som är
sant och rätt? Vissa saker är ju riktiga och andra felaktiga. Ingen mår
till exempel bra av att bryta mot de tio buden. Stöld, äktenskapsbrott,
svordomar, snikenhet är fel. Eller hur? Men om man inte ska döma?
Får man då inte säga att något är fel? Jovisst får man det. Sanning och
barmhärtighet är syskon.
När jag dömer en person tar jag avstånd ifrån personen. Jag distanserar
mig med min förkastelse från honom. Också när jag inte bekymrar
mig om när min medmänniska gör något fel så dömer jag honom! Indirekt.
Mitt handlande säger att min medmänniska är så litet värd att det
inte lönar sig att ödsla tid på personen ifråga.
Barmhärtigheten däremot utgår från den andra människans behov
och situation. Man går i den andres skor ett tag och försöker se situationen
från hans synvinkel. Barmhärtigheten kan då utmynna i uppmuntran,
men också i tillrättavisning och förmaning. Men innan man börjar
ta ut flisan ur den andres öga så har man först tagit itu med bjälken i
sitt eget.
För att ännu anknyta till undervisningsmaterialet jag nämnde. ”Vi
kan bara hjälpa dem som vi har en relation till ... Grunden är att de
upplever att vi bryr oss.”
Öppna mina knutna händer, Herre
Slut dem sedan ömt och varsamt
om min broders knutna hand.
I Jesu namn (Bönbok)
Texten hämtad ur Boris Salo; Andaktsbok kan lyssnas på
https://soundcloud.com/user-323989426
Comments