Sök
  • boris158

Himlen. Vad är det? Tredje söndagen efter påsk


Joh 17:11–17 Guds folks hemlängtan

Längtan är en stark drivkraft. Ibland kan vi ha glimtar av något som

känns nästan fullkomligt. En blick hos ett nyfött barn, en soluppgång,

ett kärleksmöte. Men när det är som bäst grumlas det av insikten att det

inte varar för evigt. Som stunden när jag och vitsvanshjorten en tidig

morgon stod och såg på varandra en lång stund. Men så rörde jag mig

och den sprang in i skogen. Finns det något gott, vackert, skönt och

rättfärdigt som varar? Längtan tänds och växer efter något varaktigt.

Tänk om all längtan är en önskedröm?


Jo, det finns något varaktigt. Det vackra som varar för evigt finns.

Hur kan vi veta det? Jo, därför att Jesus är uppstånden! Men vad har

det med saken att göra?


Jo, det vackra, sköna, goda och sanna har funnits på jorden. Överallt

där Jesus gick fram blommade öknen. En ton från en annan värld hördes.

En ny sång stämdes upp. Hjärtan slog sina lätta slag som vitsvanshjortens

graciösa hopp. Det kallas Guds rike. Sjukdomar botades, döden

besegrades, skuld togs bort, ondskan avslöjades. I Jesus person och hans

handlande ser vi en glimt av nya himlar och ny jord där rättfärdighet

bor. Johannes beskriver det som ska komma: ”Han ska torka alla tårar

från deras ögon. Döden ska inte vara mer, och ingen sorg och ingen

klagan och ingen smärta ska finnas mer. Och han som satt på tronen

sa: ”Se jag gör allting nytt.” (Upp 21:3–4) Allt är förankrat i Jesus egen

uppståndelse: ”Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Jag har

nycklarna till döden och dödsriket.” (Upp 21:18)


Himlen, Guds rike är en verklighet. Jesus uppståndelse är bekräftelsen.

Men vad står egentligen ”himlen” för? Vi tänker ofta på himlen i första

hand som en plats och att himlen är avlägsen och vi kommer till himlen

när vi dör. ”Långt bortom rymder vida, längre än solar nå, högre änstjärnor tindra, den bedjandes suckar gå.” Vi tänker vertikalt. Vi lever

på jorden och det himmelska är någonstans långt där uppe (med andra

ord ”där nere” för de som bor på andra sidan jordklotet!)


Bibelns svar på vår inre längtan är mer dynamisk än så. Det vi ofta

menar med himlen är det som Bibeln avser med mellantillståndet: att

vara hos Herren i väntan på uppståndelsens morgon. Men den bibliska

”himlen”, Guds rike är mer ett tillstånd än en plats. Det är ett tillstånd

där Guds goda, vackra vilja råder i allt och allt det som Johannes såg

förverkligas. Vi ser Jesus och blir honom lika, han med det vackraste,

skönaste, dyraste namn som finns.


Jag tror det är mera bibliskt att tänka sig det eviga livet, Guds rike, horisontellt

med vår verklighet. Vår värld och Guds rike är parallella världar.

Guds rike är nära, inte långt borta. Guds rike är redan närvarande

som en annan dimension som vill påverka och ingripa redan här i livet.

Och vi väntar på den stora dagen när det på allt sätt bryter igenom när

Jesus kommer tillbaka. Därför att han är uppstånden och har nycklarna

i sin hand.


Det blir spännande. Något att längta efter. Något att med kyrkan i

alla tider be om. ”Herre Jesus kom!”


Himmelska Far,

Förnya oss ständigt i vår tro,

så att vi på vår livsvandring

till det eviga riket

lever av dig, med dig och för dig

och så bär frukt som består.

Genom Jesus, vår herre.


Utdrag ur Boris Salo Andaktsbok, texten kan man också lyssna till på Soundcloud, ViBoSa

1 visning0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Redan här – inte ännu Fjärde söndagen efter påsk

Söndagens andakt kan du också lyssna på https://soundcloud.com/user-323989426 Rom 8:9–11 Himmelrikets medborgare i världen Livet är fullt av paradoxer. Det finns framför allt en paradox jag inte klara

En god själavårdare Andra söndagen efter påsk

1 Petr 2:2–25, Joh 21:15–19 Den gode herden Petrus skriver om Jesus som ”våra själars herde och vårdare”. Det var självupplevt. Under de tre åren med Jesus hade Petrus många gånger känt sig villrådig,

Tvivlaren och bekännaren Första söndagen efter påsk

Joh 20:19–31 Uppståndelsens vittnen Du Tomas var inte med. Därför har du alltid fått kallas för Tvivlaren. Jag vill hellre kalla dig för den första bekännaren. Låt mig berätta varför. Javisst, du tviv