Matt 28:18–20, Joh 3:1–15 Den fördolde guden Lille Olle ritade en bild av Gud. Mamman påpekade försiktigt att ingen egentligen vet hur Gud ser ut. ”Men nu vet de!” utbrast Olle med stor övertygelse. Treenighetssöndagen innehåller både mammans insikt och Olles frimodiga bekännelse. Hur så? Ja, Gud är alltid mer än vad vi kan föreställa oss. Han är fördold för det mänskliga förnuftet. Större, mer än det vi menar med begrepp som Gud och kärlek och helighet. Så visst hade mamman rätt . Men ändå. På treenighetssöndagen tar vi fram pappret och ritar den bild som början av kyrkoåret gett oss. Vi har julens, påskens och pingstens händelser bakom oss. Med Olle säger vi frimodigt: Vi vet! Det är inte en påhittad kunskap. Gud har uppenbarat sig i sitt handlande. Vår gemenskap med Gud tar alltså inte sin början i något abstrakt, osäkert och fördolt. Den bygger på något som har hänt. ”Börja där Gud själv började, i jungfruns liv, i krubban och vid modersbröstet”, skrev Martin Luther på sin tid.
Jag tycker den här söndagen är fantastisk. På så många sätt. Tron på att Gud är treenig är egentligen ett historiskt under. Tänk att lärjungarna som var judar och varje morgon bekände att Gud är en började tillbe Jesus och Anden! Trots att de visste att de skulle anklagas för hädelse och bli förföljda. De fick inte det de hade varit med om att gå ihop på något annat sätt. Tron på den treenige guden är inte en produkt av filosofiska resonemang eller kejserliga beslut utan bygger på historiska erfarenheter. Tron på en treenig Gud hjälper oss också att förstå och leva livet helt och fullt. Allt det som Gud gör som skapare är viktigt. Ansvaret förmiljön, naturen, människovärdet, livet växer fram. Allt det som Gud gör som Frälsare är viktigt. Befrielsen från synd, seger över ondskan. Allt det Gud gör som Anden, som helgar oss och ger liv är viktigt, i församlingsgemenskap, bikt, nådegåvor med mera.
Gud handlar alltid trinitariskt. Det är inte så att Fadern först träder upp på världsarenan, sedan Sonen och sedan Anden. Livet i alla dess former är av Fadern genom Sonen i Anden. Knepigt? Javisst.
Men bilder kan vi använda. Jag fick en sådan när jag såg en dörr med tre stora nycklar till en kyrkas sakristia. Jag frågade vaktmästaren om det fanns tre lås på dörren. ”Nej”, sade hon, ”det är ett lås, men tre nycklar. Och alla behövs för att öppna dörren.” På samma sätt som jag såg tre nycklar så ”ser” vi tre personer i Guds handlande. Och på samma sätt som det dolda låset var ett, så är Gud en. Och liksom det fanns ett samröre mellan de tre nycklarna så finns det en enhet mellan de tre i gudomen. Alla tre verkar i en härlig intimitet och samtidighet.
Evangelietexten talar om den lärde Nikodemos. Jesus målar upp en bild för den förvirrade nattliga sökaren. Se på vinden! Du kan inte gripa den, behålla den, men du hör dess sus, ser dess verkningar. Så är det med Gud. Jesus målar också en annan bild. Se på ormen som hängdes upp i öknen. På samma sätt skulle Människosonen, Jesus själv, hängas upp och upphöjas. Se alltså på Guds handlande. Där ser du Gud. Lev i det. Genom det får du evigt liv.
Treenige Gud fyll oss med kunskap till att veta med insikt till att förstå det vi vet och med vishet att rätt tillämpa det vi förstår. Utdrag ur Boris Salo, Andaktsbok
Commentaires