Sök
  • boris158

Finns onda andar? Tredje söndagen i fastan

Luk 11:14–23 (Mark 9:17–29) Jesus segrar över ondskans makter


Skulle Jesus ha haft rum i dagens kyrka? Debattens vågor skulle gå höga

om de händelser som evangelisterna berättar om skulle äga rum mitt

under en högmässa i dag. Jag tänker till exempel på den händelse Markus

berättar om: En pojke kastas omkull av onda makter, han skär tänder,

tuggar fradga, blir stel som en pinne och faller ner, till synes livlös.


Ett enkelt sätt att lösa problematiken är att säga att det var den tidens

sätt att se på sjukdom. I dag räknar vi inte med onda andar som då. En

sådan förklaring gör dock våld på texten och är på kollisionskurs både

med den kristna verklighetsuppfattningen och nutida erfarenhet.


De bibliska texterna skiljer på sjukdom och besatthet. Jesus botade

de sjuka, men drev ut onda makter. När kristen tro möter ockultism och

satansdyrkan händer samma sak som i texten: våldsamma fysiska fenomen

men också harmoni när utdrivande i Jesus namn fått ske.


Det går inte heller att komma undan realismen i Markus berättelse.

Man kan inte annat än förundras över Markus realistiska djärvhet i

skildringen. Han berättar att Jesus i hela tre utrop uttrycker sin förvåning

och direkta frustration över lärjungarnas otro. Jesus tålamod höll

helt enkelt på att tryta över lärjungarnas oförmåga att tro. Och Markus

skriver så om kyrkans ledare, de som skulle ha auktoritet över det onda!


Ja, detaljerna är många. Det är en ögonvittnesskildring. Den intensiva

händelsen var ständigt levande inför Petrus ögon. Ofta hade han

berättat det åt Markus. Han minns hur anden i pojken blev orolig när

pojken närmade sig Jesus. Han minns hur pojkens far målande beskriver

det ondas framfart i pojkens liv. Vi får höra Jesus diagnostiserande fråga

och pappans svar i hans stora nöd. Vi får ta del av Jesus uppmuntrande

ord om trons möjligheter och mannens utrop. Pappans tro på Jesus hade

fått sig en törn när Jesus lärjungar inte kunde hjälpa pojken. Nu undrar

han om Jesus kan hjälpa. Jesus uppmuntrar mannen när han säger att

allt förmår den som tror och med de orden syftar han ytterst på sig själv.

Mannen tar fasta på Jesus ord och ropar om hjälp. ”Hjälp mig att tro,

du som har all tro.” Nu var det inte pojkens besatthet som var det stora

problemet för mannen utan hans egen otro.


Frågorna tränger sig på när man tar del av händelsen. När är vi nutida

lärjungar orsak till att människors tro på Jesus får sig en törn? Och i

mötet med den alltmer öppna ondskan – kan vi som kristen kyrka undvara

den kraft som finns i Jesus Kristi namn? Självfallet inte. Men hur

hålls vi på vägen? C S Lewis talade på sin tid om de två dikena: att se

onda andar överallt och att förneka existensen av onda makter. Livet

är ingen lekstuga. Livet är ingen dans på rosor. Livet är kamp på liv och

död, inte bara vid dödsögonblicket. Det onda är aktivt. Det vill oss illa.

Det vill förstöra våra personliga liv, så in osämja i hem och församlingsliv

och slå sönder goda samhällsstrukturer.


Men Gud är god. Gud vill dig gott. Jesus frågar efter dig. Här på jorden

var hans kunskap begränsad. Han frågade ”hur länge har det varit

så med honom?” I dag hos Fadern vet han hur du har det. Men han vill

likafullt att du liksom pojkens far ropar ut ditt nödrop. Och han, inte vi,

går i närkamp med den yttersta ondskan.


Kyrkan är kallad att utöva Jesus auktoritet. Lärjungarna undrade över

varför de inte kunde hjälpa pojken. Jesus svar anger att det inte handlar

om tro på metoder, utan om att leva i hans ledning. Det gäller också i

dag. Och att veta i vems namn det onda ger vika. Med sångens ord:


Vi har härlig seger, vi har härlig seger, seger i Jesus namn

Alla onda andar, alla onda andar, vika i Jesus namn.

Vem kan Jesus makt förstå, Jesus kärlek likaså?

Uti namnet, Jesus, Jesus, seger i Jesus namn.

5 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

En god själavårdare Andra söndagen efter påsk

1 Petr 2:2–25, Joh 21:15–19 Den gode herden Petrus skriver om Jesus som ”våra själars herde och vårdare”. Det var självupplevt. Under de tre åren med Jesus hade Petrus många gånger känt sig villrådig,

Tvivlaren och bekännaren Första söndagen efter påsk

Joh 20:19–31 Uppståndelsens vittnen Du Tomas var inte med. Därför har du alltid fått kallas för Tvivlaren. Jag vill hellre kalla dig för den första bekännaren. Låt mig berätta varför. Javisst, du tviv

Vilken pangnyhet! Påskdagen

Mark 16:1–8 Kristus är uppstånden! Det påminner om ett nyhetsreportage. Journalister rusar till platsen där något omvälvande har skett. En strid ström av information väller fram. En icke-samordnad inf

©2018 by ViBoSa. Proudly created with Wix.com