Sök
  • boris158

För-älskelse och kärlek


I onsdagens ÖT fanns det välbekanta citatet av pseudonymen George Sand att man inte kan befalla över kärleken. ”Därför kan ingen förebrås för att han blir förälskad eller för att han upphör att älska.” Citatet ger anledning till en del reflektioner efter att ha fastnat framför TV:n i går kväll och tittat på ”Bonde söker fru” och medveten om att en del våta lillajulfester igen har lett till relationsproblem med ibland sjukskrivningar som följd.

Citatet sammanfattar ganska väl vår kulturs syn på kärlek, en syn som bygger på ett missförstånd och en sammanblandning. Den som är bekant med den nämnda TV-serien vet att ”kärlek” flödar på bondgårdarna under en sommar, men sen när hösten kommer är den i många fall borta. ”Kärleken kommer, kärleken går, ingen kan tyda dess lagar”, som det lyder i en så populär schlager.

Grundproblemet är att vi blandar ihop förälskelse och kärlek. Kärlek definieras som förälskelse. Förälskelsen uppstår i den del av hjärnan som vi inte kan styra. Så i den bemärkelsen har George Sand rätt. Om yttre stimuli finns i form av till exempel ett tävlingsmoment som i TVprogrammet, yttre stämning, ett glas för mycket eller inre behov som en livskris eller svårigheter i den egna parrelationen så behöver inte förälskelsekänslor vara långt borta. Ibland kan man till och med bli förälskad i känslan av att vara förälskad!

Förälskelse är bra, de flesta av förhållanden börjar väl där, men den är bara ett förstadium till kärlek. Det här innebär två saker: man kan inte bygga på förälskelse och tro att allt nu går av sig själv när man hittat den ”rätta”. Förälskelse behöver övergå i kärlek. För det andra. Alla förälskelsekänslor leder inte rätt. Förälskelsen är blind, kärleken gör seende. Dessbättre är vi inte utelämnade åt känslorna, vi kan bestämma vad vi gör med dem. Hjärnforskningen visar att kärleken, i motsats till förälskelsen, finns i den del av vår hjärna där vi gör beslut. Sådana saker som empati, omsorg, engagemang, ömhet och prioritering är något vi kan bestämma oss för. En viktig livsinsikt i många sammanhang är att vi inte kan styra den första tanken, men den andra är vi ansvariga för. Det här innebär också att det verkligen är så att vi kan ”befalla” kärleken. Vi kan bli bättre på att älska. Vi kan lära oss att vara kärleksfulla i ett förhållande. Kärlek är känslor, många sådana, men framförallt vilja. På den insikten bygger all familjerådgivning, äktenskapskurser, ja själva vigselfrågan om man vill älska.

Konsekvenserna av den syn som George Sand står för är förödande. Så var det i hennes eget liv. Aure Dudevant själv bröt upp från sitt äktenskap, propagerade för och levde i flyktiga förhållanden styrd av sin övertygelse att känslor och erotik ska styra. Julens budskap lär oss något annat. Ängelns ord till herdarna om Guds behag kan också översättas som att ”till människor en god vilja.” Skaparen hade en god vilja för oss människor. Därför handlade han i kärlek. Därför är julen inte bara stämning, utan också kärlekshandlingar. Handlingar i sin tur föder känslor. Därför kan vi göra julen god för varandra. Också i våra relationer.


0 visningar

©2018 by ViBoSa. Proudly created with Wix.com