Sök
  • boris158

Födelse på flera sätt Juldagen


Joh 1:1–14 Ordet blev människa

Juldagen är en dag av förundran, begrundan och beundran. Förundran

över undret, begrundan över vad undret betyder och be-undran i tillbedjan.

Ett under är så stort att det aldrig kan förklaras. Det gäller varje

människas födelse, men ännu mer Jesus. Julmorgonen talar om Jesus

födelse på tre sätt.


Sonens eviga födelse.

Den person som föds av Maria är inte vem som helst. “Guds enfödde

son, av Fadern född före all tid, Gud av Gud, ljus av Guds klarhets ljus,

sann Gud av sann Gud, född och icke gjord.” Djupt tänkta ord formulerade

av den tidiga kyrkan. Han som föds är den andra personen i treenigheten,

medaktör vid själva skapelsen. Allt skapades genom honom

och till honom. Han är Faderns uttalade ord. Han är utstrålningen av

Guds härlighet och en avbild av Guds väsen, och han är den som bär

upp allt med kraften i sitt ord.


Det eviga Ordet föds.

Ordet blir kött, människa. Han som är av evighet kan och behöver inte

skapas. Därför avlas han av helig Ande. Och föds av en jungfru. Han

iklär sig mänsklig natur. Större under finns inte. Han som bär allt, blir

begränsad till livmodern i en ung judisk flickas sköte! Det kallas för

jungfrufödelsen. Svårt att tro? Inte för den som tror på Gud. För den

som skapat universum är ingenting omöjligt. Men stort är det. Gud går

in i största möjliga förnedring: En ung flicka går med stor mage, till allas

förakt, hennes trolovade stöder henne efter övertalning av en ängel,

men glåpord fick de alla ta emot. Ränderna går aldrig ur brukar man

säga. I det här fallet var det den nyföddes öde som redan präglade hans

mor och styvfar.


Jesus födelse i hjärtat.

Undret sker. Men det tragiska händer. Lärjungen Johannes skulle några

decennier senare formulera det hela: ”Han kom till det som var hans,

men hans egna tog inte emot honom.” Det började redan i Betlehem

och fortsatte livet ut. Men så kan Johannes också skriva: ”Men åt dem

som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn!” (Joh 1:12)

Julens budskap då och nu innehåller samma motsatser. Luther formulerade

det i utropet: ”Vad hjälper det om Jesus skulle ha fötts tusen gånger

men aldrig fått födas i ditt hjärta!” Ja, vad hjälper det att vi firar jul, om

Jesus inte får födas i våra liv?


Kan det finnas någon finare julpresent än att fira Jesus födelse genom

att låta honom födas i hjärtat? Men säger du kanske: Där är så smutsigt,

ostädat! Och jag säger: Han är van. Redan från födelsen. Ja, vad är

egentligen en krubba? Barnkrubba har blivit en synonym till barnhem

och daghem. Vi ser kanske framför oss en iordningställd säng för babyn.

Men en krubba var nog ingen plats för ett barn. Djuren bökade. Det var

smutsigt och dammigt. Spindelnät fanns lite här och var, likaså djuravföring.

Det var där krubban fanns. Den präglades av det som i övrigt

fanns i grottan. Och det är poängen. Det är där Jesusbarnet vill vara och

förvandla. Hos den som i sitt hjärta säger: ”Jesus kom in, rena mitt sinn,

kom in i mitt hjärta Jesus, kom in, bo kvar, min styrka var, kom in i mitt

hjärta Jesus.” Eller som vi sjunger i Luthers jultablåpsalm där bilden med

krubban fanns med i ursprungsversionen:


Ack, Herre Jesus, hör min röst:

Gör dig en bädd uti mitt bröst (krubba)

uti mitt hjärta bliv och bo

så har jag tröst och evig ro. (Psb 22:13)


Utdrag ur Salo, Andaktsbok. Boken innehåller också uppslag för veckans olika dagar med möjlighet till fördjupning av veckans tema.


1 visning0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Glad förvaltare Tionde söndagen efter pingst

1 Petr 4:7–10 Trofast förvaltning av Guds gåvor Jag blir glad då jag tänker på henne. Och hon var glad. Som pensionär hade hon på ett oväntat sätt fått nytt innehåll i sitt liv. Hon hade fått ett arv

Trångt, men rymligt

Nionde söndagen efter pingst Matt 7:13–14 Sanning och sken Ord och bilder kan börja leva sitt eget liv utanför det sammanhang där de hör hemma. Och det kan innebära att budskapet går om intet. Jesus u

Påklädd och avklädd

Matt 17:1–8 Kristus förhärligad Jesus var samtidigt Gud och människa. Han var inte ibland det ena och ibland det andra. Utan att upphöra att vara Gud avstod han från det som hör det gudomliga till. In