Joh 1:1–14 Ordet blev människa
Juldagen är en dag av förundran, begrundan och beundran. Förundran
över undret, begrundan över vad undret betyder och be-undran i tillbedjan.
Ett under är så stort att det aldrig kan förklaras. Det gäller varje
människas födelse, men ännu mer Jesus. Julmorgonen talar om Jesus
födelse på tre sätt.
Sonens eviga födelse.
Den person som föds av Maria är inte vem som helst. “Guds enfödde
son, av Fadern född före all tid, Gud av Gud, ljus av Guds klarhets ljus,
sann Gud av sann Gud, född och icke gjord.” Djupt tänkta ord formulerade
av den tidiga kyrkan. Han som föds är den andra personen i treenigheten,
medaktör vid själva skapelsen. Allt skapades genom honom
och till honom. Han är Faderns uttalade ord. Han är utstrålningen av
Guds härlighet och en avbild av Guds väsen, och han är den som bär
upp allt med kraften i sitt ord.
Det eviga Ordet föds.
Ordet blir kött, människa. Han som är av evighet kan och behöver inte
skapas. Därför avlas han av helig Ande. Och föds av en jungfru. Han
iklär sig mänsklig natur. Större under finns inte. Han som bär allt, blir
begränsad till livmodern i en ung judisk flickas sköte! Det kallas för
jungfrufödelsen. Svårt att tro? Inte för den som tror på Gud. För den
som skapat universum är ingenting omöjligt. Men stort är det. Gud går
in i största möjliga förnedring: En ung flicka går med stor mage, till allas
förakt, hennes trolovade stöder henne efter övertalning av en ängel,
men glåpord fick de alla ta emot. Ränderna går aldrig ur brukar man
säga. I det här fallet var det den nyföddes öde som redan präglade hans
mor och styvfar.
Jesus födelse i hjärtat.
Undret sker. Men det tragiska händer. Lärjungen Johannes skulle några
decennier senare formulera det hela: ”Han kom till det som var hans,
men hans egna tog inte emot honom.” Det började redan i Betlehem
och fortsatte livet ut. Men så kan Johannes också skriva: ”Men åt dem
som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn!” (Joh 1:12)
Julens budskap då och nu innehåller samma motsatser. Luther formulerade
det i utropet: ”Vad hjälper det om Jesus skulle ha fötts tusen gånger
men aldrig fått födas i ditt hjärta!” Ja, vad hjälper det att vi firar jul, om
Jesus inte får födas i våra liv?
Kan det finnas någon finare julpresent än att fira Jesus födelse genom
att låta honom födas i hjärtat? Men säger du kanske: Där är så smutsigt,
ostädat! Och jag säger: Han är van. Redan från födelsen. Ja, vad är
egentligen en krubba? Barnkrubba har blivit en synonym till barnhem
och daghem. Vi ser kanske framför oss en iordningställd säng för babyn.
Men en krubba var nog ingen plats för ett barn. Djuren bökade. Det var
smutsigt och dammigt. Spindelnät fanns lite här och var, likaså djuravföring.
Det var där krubban fanns. Den präglades av det som i övrigt
fanns i grottan. Och det är poängen. Det är där Jesusbarnet vill vara och
förvandla. Hos den som i sitt hjärta säger: ”Jesus kom in, rena mitt sinn,
kom in i mitt hjärta Jesus, kom in, bo kvar, min styrka var, kom in i mitt
hjärta Jesus.” Eller som vi sjunger i Luthers jultablåpsalm där bilden med
krubban fanns med i ursprungsversionen:
Ack, Herre Jesus, hör min röst:
Gör dig en bädd uti mitt bröst (krubba)
uti mitt hjärta bliv och bo
så har jag tröst och evig ro. (Psb 22:13)
Utdrag ur Salo, Andaktsbok. Boken innehåller också uppslag för veckans olika dagar med möjlighet till fördjupning av veckans tema.
Comments