Dop på gång Första söndagen efter trettondagen

Matt 3:13–17 Dopets gåva

Ring! – Pastorsexpeditionen. Kanslist Andersson i telefon. – Jo, vi har fått ett barn och hon borde börja få ett namn småningom. – ?

Ärendet gällde förstås ett dop, som småningom blir av. Efter dopförrättningen utbrister mormor: – Åh, vad fint namn hon fick!

Ja, kanske det, men det kristna dopet handlar faktiskt om mycket mer än det. Egentligen är det ingen namngivningsceremoni överhuvudtaget. Okey, i fornkyrkan bytte en del namn när man döpte sig. Man ville markera att man verkligen började något nytt när man övergick till kristen tro från tro på skrock och antika gudar.

Namnet är förstås viktigt, det står för den person som döps. Därför säger prästen ut det namn föräldrarna har gett barnet. Gud är personlig.

Profeten Jesaja sade redan på sin tid: ”Nu säger Herren, han som har skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min.” (Jes 43:1) Men dopet är något mer.


Jag tänker på två talande bilder: Det ord som används för döpa användes på Bibelns tid också för att ange att en båt sänktes. Den ”dog” i havets djup. Dopet står för att man dör bort från något. Man dör bort från det mörka, det envisa onda som hänger kvar över oss människor. I dopet till Kristus dör man bort från det gamla. Man döps till att leva i det nya som Jesus är och kom med. Man döps in i Jesus seger över det onda. Man kallas in i det godas befrielserörelse.


Ordet för dop användes också när man färgade kläder. Man tog ett tygstycke och ”döpte”, doppade, det i den färgblandning som fanns i grytan. När man tog upp tygplagget såg det annorlunda ut. Det var förändrat, förvandlat, färgat. Så blir man i dopets stund ”färgad” av Kristus och kallad att leva med honom, präglad av honom. För det är ju honom det handlar om.


Dopet är inget mindre än ett sakrament, en sådan helig handling som Jesus själv instiftat och som har ett synligt tecken. Dopet är inget mindre än ett nådemedel där Gud själv möter oss och kommer till oss med sin närvaro.


Ring! – Pastorsexpeditionen. Kanslist Andersson i telefon. – Jo, vi har fått ett barn och vi skulle vilja ha det döpt. – Grattis!

Det blev dop. Efter avslutat dop utbrister mormor: – Tänk att få höra ihop med Jesus!


Himmelske Fader, du som i din stora kärlek gav oss Herren Jesus Kristus. Tack för att han lät sig döpas för att så vara vår rättfärdighet. Hjälp oss att förstå att du därför har samma behag till oss. Genom honom, vår herre.


Andaktsboken innehåller sedan också material för varje dag som fördjupar veckans tema, alltså den här veckan "dopet".

3 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den fruktansvärda situationen i Ukraina sätter igång både, tack och lov, spontana hjälpaktioner men också funderingar. För min del är funderingarna tre till antalet. Tanken går förstås till ondskan. H