Sök
  • boris158

Dop på gång Första söndagen efter trettondagen

Matt 3:13–17 Dopets gåva

Ring!

– Pastorsexpeditionen. Kanslist Andersson i telefon.

– Jo, vi har fått ett barn och hon borde börja få ett namn småningom.

– ?

Ärendet gällde förstås ett dop, som småningom blir av. Efter dopförrättningen

utbrister mormor:

– Åh, vad fint namn hon fick!


Ja, kanske det, men det kristna dopet handlar faktiskt om mycket mer

än det. Egentligen är det ingen namngivningsceremoni överhuvudtaget.

Okey, i fornkyrkan bytte en del namn när man döpte sig. Man ville markera

att man verkligen började något nytt när man övergick till kristen

tro från tro på skrock och antika gudar.


Namnet är förstås viktigt, det står för den person som döps. Därför

säger prästen ut det namn föräldrarna har gett barnet. Gud är personlig.

Profeten Jesaja sade redan på sin tid: ”Nu säger Herren, han som har

skapat dig, Jakob, han som har format dig, Israel: Var inte rädd, jag har

friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min.” (Jes 43:1)


Men dopet är något mer. Jag tänker på två talande bilder:

Det ord som används för döpa användes på Bibelns tid också för att

ange att en båt sänktes. Den ”dog” i havets djup. Dopet står för att

man dör bort från något. Man dör bort från det mörka, det envisa onda

som hänger kvar över oss människor. I dopet till Kristus dör man bort från det gamla.

Man döps till att leva i det nya som Jesus är och kom med. Man döps in i Jesus seger över det onda. Man kallas in i det godas befrielserörelse.


Ordet för dop användes också när man färgade kläder. Man tog ett

tygstycke och ”döpte”, doppade, det i den färgblandning som fanns i

grytan. När man tog upp tygplagget såg det annorlunda ut. Det var förändrat,

förvandlat, färgat. Så blir man i dopets stund ”färgad” av Kristus

och kallad att leva med honom, präglad av honom. För det är ju honom

det handlar om.


Dopet är inget mindre än ett sakrament, en sådan helig handling

som Jesus själv instiftat och som har ett synligt tecken. Dopet är inget

mindre än ett nådemedel där Gud själv möter oss och kommer till oss

med sin närvaro.


Ring!

– Pastorsexpeditionen. Kanslist Andersson i telefon.

– Jo, vi har fått ett barn och vi skulle vilja ha det döpt.

– Grattis!


Det blev dop. Efter avslutat dop utbrister mormor:

– Tänk att få höra ihop med Jesus!


Himmelske Fader,

du som i din stora kärlek gav oss Herren Jesus Kristus.

Tack för att han lät sig döpas

för att så vara vår rättfärdighet.

Hjälp oss att förstå

att du därför har samma behag till oss.

Genom honom, vår herre.


(Utdrag ur Salo, Andaktsbok. Boken innehåller också uppslag för veckans olika dagar med möjlighet till fördjupning av veckans tema. Kan beställas via ViBoSas webshop)

2 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

En god själavårdare Andra söndagen efter påsk

1 Petr 2:2–25, Joh 21:15–19 Den gode herden Petrus skriver om Jesus som ”våra själars herde och vårdare”. Det var självupplevt. Under de tre åren med Jesus hade Petrus många gånger känt sig villrådig,

Tvivlaren och bekännaren Första söndagen efter påsk

Joh 20:19–31 Uppståndelsens vittnen Du Tomas var inte med. Därför har du alltid fått kallas för Tvivlaren. Jag vill hellre kalla dig för den första bekännaren. Låt mig berätta varför. Javisst, du tviv

Vilken pangnyhet! Påskdagen

Mark 16:1–8 Kristus är uppstånden! Det påminner om ett nyhetsreportage. Journalister rusar till platsen där något omvälvande har skett. En strid ström av information väller fram. En icke-samordnad inf

©2018 by ViBoSa. Proudly created with Wix.com