Byggnad eller människor? Andra söndagen efter jul

Luk 2:41–52 I Guds hus


Guds hus – vad är det? Vi tänker spontant på kyrkobyggnaden. Jesus

gick med Maria och Josef upp till templet. När de efter mycket om och

men hittade tolvåringen i templet hör de honom säga med förvåning i

rösten: ”Visste ni inte att jag måste vara hos min Fader?” Jesus kopplade

samman Guds närvaro med en plats, templet. Det var där som Guds

shekinah, Guds härlighet brukade uppenbara sig. Så tänkte en äkta jude.


Tjugo år senare. Samme Jesus påstår något oerhört. Han själv är templet.

Där han är finns Guds härlighet. Där två eller tre samlas i hans namn

är han med sin skekinah närvarande. Oberoende av var man samlas.


Ytterligare drygt tjugo år. Paulus skriver till människor som var vana

att se templet som något av det mest värdefulla som fanns på jorden.

Man förknippade templet i Jerusalem med Guds närhet, närvaro och

härlighet. Och ändå, eller rättare sagt just därför, ropar aposteln ut till

de kristna: ”Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande?”

(1 Kor 6:19) Och med stor förundran frågar han den kristna gemenskapen

samma sak: ”Förstår ni inte att ni är Guds tempel?!” (1 Kor 3:16)


Paulus var inte ensam om den insikten. Petrus skriver att de Jesustroende

inte bara är som kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk

utan också ett andligt husbygge. (1 Petr 2:4–10) Något mera radikalt

kan man inte tänka sig! Byggnaden, templet i Jerusalem var inte mer det

viktiga. Templet är inte en plats. Det är människor.


1500 år senare. Reformatorerna med Luther i spetsen gav en klassisk

definition: ”Kyrkan är samfundet av de heliga, som i sanning tror på

Kristi evangelium och har Guds helige Ande.” Eller också sagt: ”Kyrkan

är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten

rätt förvaltas.” Kyrkan är inte en institution, inte en organisation,

inte ett speciellt samfund, inte sakramenten och inte prästerskapet. Kyrkan

är människor och en gemenskap. Men inte vilken gemenskap som

helst utan en gemenskap som bärs av evangeliet och sakramenten.


Ytterligare 300 år. Den danske skalden N F S Grundtvig skriver om

Guds hus. Hans psalm handlar om kyrkobyggnaden som stått i århundrade

efter århundrade. Han uttrycker tacksamhet över byggnaden med

tanke på allt det som där händer. Men så så bränner det till i psalmens

tredje vers.


Vi är Guds kyrka, Herrens hus,

uppbyggt av levande stenar,

där under korsets milda ljus,

dopet och tron oss förenar.

Om vi ock möttes endast två,

bygga han vill och bo ändå

hos oss med hela sitt välde.

(Psb 165:3)


Två hundra år senare. I dag. Du är kyrkan. Och jag. Men framför allt

tillsammans.


(Utdrag ur Salo, Andaktsbok. Boken innehåller också uppslag för veckans olika dagar med möjlighet till fördjupning av veckans tema. Kan beställas via ViBoSas webshop.)

3 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den fruktansvärda situationen i Ukraina sätter igång både, tack och lov, spontana hjälpaktioner men också funderingar. För min del är funderingarna tre till antalet. Tanken går förstås till ondskan. H

Luk 11:14–23 (Mark 9:17–29) Jesus segrar över ondskans makter Skulle Jesus ha haft rum i dagens kyrka? Debattens vågor skulle gå höga om de händelser som evangelisterna berättar om skulle äga rum mit

Luk 7:36–50 Bön och tro Tänk om en lättfotad barbröstad kvinna skulle komma stortjutande in i kyrkan och där knäböja med alla de andra vid nattvardsbordet! Det är något av det som händer i texten om k