Att satsa rätt Sextonde söndagen efter pingst


Matt 6:19–24 Guds omsorg

Kyrkoåret behandlar det ena viktiga temat efter det andra. Den här

veckan hjälper oss texterna med våra ambitioner. Det handlar om att

satsa rätt, att prioritera.

Många följer TV-programmet Idol. Vem ska blir årets nya stjärna?

När man intervjuar ungdomar som stått och köat i timmar om orsaker

till att de deltar är mångas svar: ”Jag vill bli berömd och tjäna mycket

pengar.” Det är en vanlig dröm, som finns litet hos oss allesammans,

men ack så bedräglig. Redan den romerska filosofen Seneca sade att

”pengar har aldrig gjort någon rik”.

Pengar är inget ont i sig själv, men tron att pengar innebär lycka är en

bedräglig och falsk tro på Mammons makt. Vad är då Mammon? Luther

säger i kyrkopostillan: ”Mammon är sådana ägodelar och pengar som

man inte använder utan samlar till en skatt och ett förråd och lägger

på kistbottnen.” Pengar och ägodelar blir en avgud om vi förlitar oss på

dem och tror att de är avgörande för vårt liv.

Jesus sade: ”Ni kan inte tjäna både Gud och Mammon”, ”där din skatt

är, där är också ditt hjärta”, ”samla inte skatter på jorden”. Hans konstaterande

och varningar är om möjligt ännu mer angelägna i dag. Ägodelar,

kläder, popularitet, status och vackert utseende är så bedrägliga. När

som helst kan något av det tas ifrån oss. Jesus rekommenderar något

annat: ”Samla er skatter i himlen”! Vad kan det betyda? Han är inne på

samma ämne när han sade:


att det viktigaste är att älska Gud och sin nästa

att vi framförallt ska be att Guds namn är helgat i våra liv

att vi först ska söka Guds rike och hans rättfärdighet.


Jesus visste att då hjärtat styrs i riktning mot Gud och hans vilja har det

övriga en tendens att falla på rätt plats. Människan är aldrig sin egen

herre. Frågan är alltid vad/vem vi tjänar: Mammon eller Gud?


”Visa oss era skatter” ropade några romerska soldater en gång när

de bröt sig in i den fornkyrkliga kristna församlingen i Rom. Lorencius,

en av diakonerna, öppnade dörren till ett angränsande rum där änkor,

föräldralösa, sjuka och fattiga satt och sade: ”Här är vår skatt!”


Blommorna på bordet och chokladaskarna vittnade om att det hade

varit födelsedagskalas. Födelsedagsbarnet var inte något barn längre.

Hundra ljus skulle det ha behövts på tårtan. Jag bokstavligen knäböjde

framför henne för att nå hennes öra och framföra gratulationerna. Jag

hänvisade till blommorna och presenterna. Och så hör jag henne säga:

”Tänk om man hade gett pengarna till missionen i stället. Jag skulle ha

varit så glad om de fattiga barnen skulle ha fått mumsa i sig mat för de

pengarna.”

Hon tänkte tillbaka på dagen som varit, med glädje, men också med

litet vemod när tanken gick till de fattiga som också borde ha fått en del

av kakan. Och jag tänkte: ”Tänk att få leva 100 år och bevara ett hjärta

där det också finns rum för andra.”


Gode Gud

Jag ber om ett rymligt hjärta

som Jesus har.

I hans namn.


4 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Den fruktansvärda situationen i Ukraina sätter igång både, tack och lov, spontana hjälpaktioner men också funderingar. För min del är funderingarna tre till antalet. Tanken går förstås till ondskan. H