Sök
  • boris158

Alla är lärjungar – frågan är vems? Apostladagen

Text: Mark 3:13–19 I Herrens tjänst

Lärjungaskap och att göra lärjungar, det låter så exklusivt. Det är väl till

för dem som vill ta sitt kristna liv på allvar mer än andra, eller hur? En

variant av att gå i kloster helt enkelt. Elitkristna. Sådana som tror att de

är bättre än andra? Nej och åter nej! Alla är lärjungar! Att vara människa

är att vara lärjunge och att göra lärjungar. Ingen kommer undan

det. Inte ens ateisten eller agnostikern. Hur så?


Vi följer alla någon. Frågan är vem.

Vi blir alla lik någon. Frågan är vem.

Vi formar alla andra. Frågan är hurudana lärjungar vi formar.


Lärjungaskapets söndag är aktuell oberoende om vi vill det eller inte.

Men söndagen kommer med ett härligt budskap. I tre bemärkelser.


Jesus säger: Följ mig! Kan det finnas någon finare och bättre person

att följa? En som dessutom inte bara är ett historiskt exempel och en god

förebild utan en levande Herre som vill leda oss.


Jesus vill att vi ska bli lik honom. Kan det finnas någon finare målsättning

med livet? Att bli lik honom i attityder, karaktär och handlande.

Poängen med allt lärjungaskap är ju att bli lik sin Mästare.


Jesus sänder ut oss att göra lärjungar till honom. Kan det finnas något

större uppdrag i livet? Att få leda människor in det som de var skapade

till och till gemenskap med Gud som vill dem det allra bästa. Och veta

att han är med i uppdraget.


Gäller det oss alla? Ja, det får vi vara säkra på. Redan Jesus sätt att

välja ut de tolv första lärjungarna visar det. Några från landsbygd och

några från stad. Någon från societeten och någon från gerillarörelsen

och en del från medelklassen. En framfusig, andra bullersamma, någon

tvivlande, någon skrivkunnig, andra analfabeter och så vidare.

Personlighetskartans alla typer var nog representerade.


Men måste man inte kunna mycket? Och vara så där tillräckligt religiös?

Ja, hur mycket visste lärjungarna när de kallades? Egentligen ingenting.

De hade troligtvis hört Jesus några gånger. Någon av dem hade

varit Johannes döparens lärjungar. Men det skulle visa sig att de fick

börja helt och hållet från noll. Först måste Jesus få dem att förstå vem

han var. De trodde att de hade följt en vanlig rabbi. Efter mycket om

och men och många, många frågetecken och utropstecken förstår de att

de har Messias, Guds smorde bland sig. Och då börjar följande lektion

som var ännu svårare att förstå: Messias lidande, död och uppståndelse.


Det kristna budskapet bärs av paradoxen: Styrka mitt i svaghet. Det

självsäkra, det hårda, det framfusiga är lärjungaskapets motsats. Propaganda

och påtryckningar är fjärran från Mästarens väg.


Den tyske nazimotståndaren Dietrich Bonhoeffer sa på sin tid: ”Den lärjunge som inte

vet något om Guds ords svaghet, kan aldrig förstå Guds förnedring.”

Och samtidigt: ”Det svaga ordet” är ensamt det starka, barmhärtiga ord

som kan förändra hjärtan. När Guds personifierade ord, Jesus Kristus,

valde svaghetens väg finns det då någon annan väg för den som följer

honom? Och därmed öppnas också möjligheterna för var och en att få

vara med i hans följe. Finns det någon annan som ytterst är värd att

följa, bli lik och kalla andra till?


Gud, ge mig ögon som ser din väg

Vilja att handla

och mod att gå den.

I Jesus namn


1 visning0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Glad förvaltare Tionde söndagen efter pingst

1 Petr 4:7–10 Trofast förvaltning av Guds gåvor Jag blir glad då jag tänker på henne. Och hon var glad. Som pensionär hade hon på ett oväntat sätt fått nytt innehåll i sitt liv. Hon hade fått ett arv

Trångt, men rymligt

Nionde söndagen efter pingst Matt 7:13–14 Sanning och sken Ord och bilder kan börja leva sitt eget liv utanför det sammanhang där de hör hemma. Och det kan innebära att budskapet går om intet. Jesus u

Påklädd och avklädd

Matt 17:1–8 Kristus förhärligad Jesus var samtidigt Gud och människa. Han var inte ibland det ena och ibland det andra. Utan att upphöra att vara Gud avstod han från det som hör det gudomliga till. In